Vi var också till minneslundrna. Det var skönt att komma dit. Pga min sjukdom har vi inte lyckats ta oss dit på ett tag. Men nu TROR jag att jag är på väg åt rätt håll. Hur som, vi kom hit!

Det är alltid en frid i hjärtat att komma hit. Syrran och jag turas om att sätta ner blomman, eller ljuset under den tiden. Här är alltid så välskött.

Det finns gott om barndomsminnen i närheten. Båda vi systrar har dessutom många vuxenminnen med mamma i närheten av den här platsen. För mina barnbarn är det också förknippat med julavslutningarna i den lantortsskola de gick i.

Mamma älskade verkligen den här platsen. Hon saknade fjällen, fjällsjöarna. Men kunde inte flytta tillbaka eftersom hon då skulle förlora den nära kontakten med barn- och barnbarn.

Men den här platsen är så nära vi kunde åstadkomma. En stor sjö. Inte lappländsk sådan men det närmaste lika. Förhållandevis stora vidder. Mycket natur runtomkring.

För mig är detta mamma. Hon är ängarna, skogen och framförallt vattnet.

Här har vi pappas minneslund. Inne i stan. Men med porlande vatten. Uppväxta häckar så man inte hör staden omkring. Här satt han ofta under hans senaste år och trivdes, medan han mindes en av sina storebröder som finns här någonstans.

Vet inte varför, men på just den här bänken föreställer jag mig alltid att pappa sitter när vi kommer. På bänken mittemot sätter jag mig. Där sitter vi och kommunicerar med varandra. Han, precis som mamma vet och förstår!

 

Louise

6 juli 2014 10:09

Har jag fattat rätt att din mamma och pappa ligger i olika minneslundar. Måste säga att de första bilderna är helt fantastiska. Vilken underbar plats för den sista vilan. Underbar också för de anhöriga som besöker lunden med sina inre samtal till nära och kära.
Är det så lugnt som det verkar på bilderna? Inga trafikerade vägar runt omkring? Inget som stör idyllen?

Våra nyligen bortgångna ligger i något mellanting mellan minneslund och grav. Det heter Askgravlund och är inte gratis som minneslunden. Den avlidne får en namnplakett uppsatt på en låg mur, vilket gör att det inte blir lika anonymt. Vi har 5 st där nu, föräldrar och släkt.
Det är en fridfull och fin plats till sitt utseende, men tyvärr hörs trafiken alldeles för väl. E4:an går bakom en ljudvall som byggts upp, och den skyddar inte tillräckligt bra. Kan man stänga ute ljudet är det annars en fin plats, och kyrkogården i övrigt är väldigt vacker med många historiska gravar ....

http://imitttankerum.wordpress.com

Eleonor

6 juli 2014 21:07

Ja de är på olika minneslundar. Mammas minneslund är utanför stan. Alltså den som ligger vid vattnet. Där är lugnt och fridfullt.
Pappas ligger inne i stan. Men det är höga häckar runt om hela kyrkogården och även runt minneslundarna. Trafiken hörs inte alls.
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Flytt har skett för en tid sedan till:   surridurr.wordpress.com   Detta pga att det är den sight jag kunnat hitta som mest liknar den gamla bloggspacen.  Där ser jag genast alla inlägg vänner gjort, oavsett vilken bloggsight de använder. På ...

Dock ej om använda kaffemuggar. Utan om köande. Alltså apropå hur vi människor beteér oss emot varandra.   Då man står vid en busshållplats och väntar på en buss så bildar man en kö. När kön börjar bli lång kommer nya resenärer och börjar bilda k...

HALLÅ DÄR!!!   Vem plockar undan efter dig? Vem placerar din skitiga disk i diskmaskinen? Vem torkar av bordet efter dig?   På "mitt" lilla kontor där jag jobbat tidigare var det förvisso emellanåt en mindre trivsam situation på diskbänke...

OBS Min huvudsakliga blogg finns på surridurr.wordpress.com   Underlig dag har det varit idag, tror jag!   Nej, det kan bara inte vara sant, tänkte jag då väckarklockan talade om att det är dags att gå upp Tog med min paraply efter viss tv...

  Något jag är nyfiken på, är att få veta av alla er som kanske är medelålders med vuxna barn, eller kanske inte alls - men, vad har ni kvar att göra?   Alla har vi väl mål och drömmar om vad vi SKA eller åtminstone verkligen vill göra?   F...