Minns ni första gången ni röstade?

Inför mitt första val försökte jag att läsa på. Om alla partier.

Så var det valdag.

Jag visste man "bör" ta emot en valsedel från varje parti. Hade läst på som bara den. Men ändå lite osäker. Framme vid entrén till vallokalen jag hörde till.

M ville ge mig en valsedel, hm nejtack, svarade jag. C ville ge en valsedel, inläst som jag var tackade jag artigt nej. FP ville ge en valsedel, OK med er jämställdhet så jag tar er röstsedel men kommer inte använda den, sa jag. KDS ville ge en valsedel, aldrig i livet, talade jag om och vägrade ta emot den. S ville ge mig en valsedel, tog emot den men med mindre tackamhet.

Inne i vallokalen kastade jag genast FP:s och S:s valsedel och valde en helt annan.

Kände mig såååå vuxen då jag gjort mitt val och dessutom kunde försvara det. Efter några år började jag engagera mig politiskt.

Syslöjdsfrökens mobbing emot mig fortsatte.

T ex skulle vi sticka en mössa. Jag hatade syslöjd, tack vare min lärare. Men stickade så gott jag kunde. En dag skulle vi visa upp vad vi stickat sedan förra veckan. Vid min tur höll hon skrattande upp min mössstickning inför klassen. Drog ut den och undrade om jag håller på att sticka en tröja. Och skrattade. Allt för att förnedra.

Mamma blev fly förbannat. Rev upp min stickning. Morgonen efter var en perfekt mössa stickad. Läraren ansåg det blev ett dåligt betyg eftersom hon visste att det inte var jag som stickat.

Så skulle vi sy, på symaskiner. Fröken lärde oss att trä rätt.  Jag var nog tröglärd. Så när vi skulle börja sy hade jag ingen aning om hur man trär symaskinen. Räckte upp handen för att be om hjälp. Fick ingen eftersom hon hade lärt mig tidigare.

Så jag trädde lite hur som helst.

Skulle sy men nålen gick av och sprätte iväg.

Katastrof!

Läraren bannade mig för att jag hade kunnat skada en annan elev med nålen, men framförallt att jag hade förstört skolans exklusiva symaskin.

DÅ var det nog. Jag tog mina grejor och gick hem. Beredd på en utskällning från mamma. Som uteblev.

Blev inkallad till magistern vi hade, efter skolans slut nästa dag. Hjälp, vad är nu detta?

Han ville veta mer om sysjödjslektionerna. Han bedömde att det var inte alls var lämpligt att jag skulle fortsätta där. Så jag blev befriad från fortsatta syslöjdslektioner!!

När jag gick i skola fanns det åhörardagar. De dagarna fick föräldrarna komma för att lyssna på hur det går till i skolan.

Ett år på mellanstadiet då det hände så valde mamma bl a att vara med på min slöjdlektion. Hon visste att jag avskydde ämnet och gjort det sedan första klass. Men på mellanstadiet började hon inse att jag var utsatt för mobbing från en outbildad syslöjdslärare.

Syslöjdsfröken höll ett tal, där hon berättade att det är sååå viktigt att vi flickor lär oss hennes ämne så att vi kan sköta det hon tyckte var vår roll. Hon pratade länge och väl, om att just det här ämnet var det viktigaste av alla ämnen för oss flickor.

Knäpptyst var det i salen.

Till mamma reste sig upp och sa "ursäkta, men jag håller inte med dig, bra om man här lär sig ett och annat, men det viktigaste är förstås att barnen, eller min dotter, lär sig allt det andra i skolan så att de kan leja såna som dig eller andra skräddare att utföra jobbet"!

Thihi, det blev knäpptyst i klassen. Flera klasskompisar visade mig tummen upp.

Har inte kommit underfund med hur man lyckas klistra in ett youtube här i bloggen. Så jag måste istället be er att klicka på den här länken!

https://www.youtube.com/watch?v=mnyxf3n1oc8

Hahahahaha!! Det här är ju helt galet. Det här lyssnade jag på som barn. Jissesamalia.

Det var andra tider då!

Lyssna på den här också!

https://www.youtube.com/watch?v=XcehpihFmBM

Är den inte helt underbar? Tror det är från mitten på 60-talet och redan då, trots att jag inte alls var speciellt gammal, så älskade jag detta.

Här ett helt underbart klipp. Tänkvärt och roligt. Tror inte det var så vanligt med kvinnosakskvinnor då, hon var min idol! Klippet är 5 minuter och 21 sekunder långt. Absolut värt tålamodet, att titta/lyssna på klippet.

https://www.youtube.com/watch?v=nSGlgGXA6FA

Den här serien var för mig en älskad serie. Helt enkelt den allra bästa serien av Astrid Lindgrens berättelser.

Fick av moster Sonja tidigt en tjock bok om Saltkråkan, med massor av text utan bilder. Men oj, så sönderläst den boken är. Pippi och Emil kom inte i närheten ens av Saltkråkan.

Astrid Lindgren hade sitt sommarställe här i kommunen där hon tillbringade massor av sin tid. Ifrån detta skärgårdsmotiv fick hon inspiration till Saltkråkan.

Då första filmen hade premiär, bestämde Astrid L att den såklart skulle ske i min hemkommun där hela historien utspelar sig. På just den bion där min mamma då jobbade. Såklart hon hade fribiljetter till mig och mina kompisar.

Innan filmen visades var Astrid L, farbror Melker, Malin, Tjorven, Pelle och Stina uppe på scenen framför bioduken och berättade om storyn, filmen och dess inspelning. Sedan gick barnen, Tjorven, Pelle och Stina ut till publiken och lämnade presenter till varje biobesökare.

Jag vill helst få en present av Tjorven och minst av Stina. Fick ett förstoringsglas av Pelle. Jätteglad för det.