Så sa Edmund idag.

Han förtydligade att han vill att jag kommer till dem oftare än vad jag gör.

Åh, farmors Plutt!!

Jag vill verkligen komma oftare. Men det går inte åka kommunalt. Jag kan inte ha en bil stående här för att åka till dem två gånger i månaden. Klarar inte av att åka till besiktningen, vet inte hur det går till. Klarar inte däckbyten. Inte heller biltvättar.

Tanka bilen kan jag nog göra. Men kolla oljan? Mäta lufttrycket i däcken?

Men jag kanske borde ta en hyrbil lite då och då?

Hmmm, något att fundera över!

-Farmor, titta vad jag har plockat till dig, sa August lyckligt! Farmor var minst lika lycklig.

Storebror Edmund. Alltså 50% av Bröderna Bus.

Och så lillebror August, som lattjar med farmors padda.

• DAGENS VÄDER
• DAGEN IDAG
• DAGENS INNEHÅLL
• OCH SÅ BIDDE DET KVÄLLER IGEN

DAGENS VÄDER har varit soligt och fint. Varm i solskenet. Men när man kommer in i skuggan blir det kallt.

DAGEN IDAG gratulerar vi Ture och Tyra på namnsdagen.

DAGENS INNEHÅLL började med att jag var uppe mycket tidigt för att vara söndag.

Lucas och bröderna Bus kom. Lucas har nu ordnat så att amplar och lyktor är upphängda på balkongen. Så har han fått ordning på det nya balkongbordet. Härligt!

Nu är det också färdigtapetserat i Lilla Rummet. Slipning av garderobsdörrar och målning återstår. Jisses vad jag längtar till det är klart i det här rummet.

Bröderna Bus och jag gjorde en Kerstinkaka. Bröderna Bus och även deras pappa gillade att slicka av vispar, degskrapa och bunke!!

Amelie kom lagom till sockerkakan var klar så det blev fika.

-Farmor, vad tycker du är bäst med sommaren, undrade August? 

-Bada, svarade jag.

-Vad tycker du August är bäst med sommaren, undrade jag?

-Åh, alla fina blommor med alla färger, svarade August!!!

-Jag tycker som du farmor, att bada, berättade Edmund.

Den första i mitt liv som jag minns var vår älskade Cilla. Hon var en mellanpudel. Brun till färgen som jag tror var lite ovanligt. När vi just hämtat hem henne från uppfödaren och vi kom in i bostaden, släppte jag ner henne från min famn. Det första hon gjorde var att hon slet tag i mina skosnören, morrade och slet. Jag skrattade så jag kiknade och 7 år gammal så visste jag att jag älskar hundar!

Som 14-15-åring kom den första egna hunden. Min Listig. Så klok, förståndig, vacker, snabb och vänlig. Men det visade sig att det var fel på honom trots att han kom från en erkänt bra schäferkennel. Han var livrädd för främlingar. En hundpsykolog ansåg att det var någon utvecklingsstörning. Vi kunde dessvärre inte göra annat än låta honom "gå vidare".

På garantin var jag berättigad en ny valp. En bekant till familjen, polishundförare, följde med för att hjälpa mig att välja ut en ny valp med friskt sinne. Det blev en tuff ung dam med ett helt enormt underbart temperament. Älskar schäferhundar. Men som unghund blev hon sjuk. En invärtes inflammation som spred sig från leder och till slut till hjärtat. Aldrig mer hund från den kenneln.

Lånade polishundsförarens polishund en del i Brukshundsklubbsaktivitet. Älskade den hunden också, men kan inte påstå jag hade full koll. Men husse hade säkert full koll på att hunden inte skulle ställa till det, eller??????

Som nybliven mamma tog jag över en schäfertik från en familj med allergiproblem.

Hon hade aldrig hållit måttet på en utställning. För litet huvud. Ingen pondus. Men jag lovar att hon var en helt underbar hund. 

Lycklig lydig hund helt enkelt. Henne litade jag på till 110%. Hon lämnade aldrig min sida. Koppel behövdes inte, men koppeltvång var det ju. Så hon varkopplad. Hon tyckte också om att bära. så hon bar själv handtagsänden på sitt koppel.

Har också provat på att ha Golden Retriever. En helt underbar, lättlärd hund. Men man ska vara medveten om att dom precis som så många andra större hundar drabbas av höftledsfel, som badälskande hundar kan de drabbas av exem, dom är lyckliga och fjantiga livet igenom (blir aldrig vuxna)

Mattes "farta och vita cockerpaniel som bara busar" hette Douglas. Honom skaffade jag på senare tid. Var såklart i kontakt med Kennelklubbben igen. Numera var jag välkänd där. Berättade som läget är, vill inte ha en fjanthund, vill ha en tålig hund, men har inte riktigt lika stort utrymme för dressyr längre, ville ha deras hjälp att hitta en lämplig ras för en barnfamilj med dom förutsättningarna.

De föreslog engelsk Cocker, men det ska absolut vara hanhund, fast jag hade tänkt mig en tik. En stor, tålig hund i litet format. Helt sjövild och så enormt formbar. Tack igen SKK som lyckades lotsa mig rätt igen. Så kom Douglas in i vår familj.

Den här hunden samt min schäfertik har varit de allra bästa hundarna jag haft. Douglas som han hette har gjort så många avtryck i min familj. Både honom och min senaste schäfertik kunde jag ha i koppel som en sytråd.

Sen har Cockern en lite grinig attityd som äldre hundar. Men de lyder blint de som bestämmer.

Och så kom lille Nalle in i vår familj. En ynklig liten voffis som led av annorexia, var paniskt skräckslagen för skott/smällare.

Han blev Cissis hund. Vi, eller framförallt Cissi fick kämpa med hans ätstörning. 

Eftersom vi hade Douglas ville jag att Nalle skulle känna konkurrens om maten.

Taktiken fungerade.

Kokade hundben med märg! Ojoj, alla ben var såklart Douglas ben först. Men han lärde sig till slut att vissa ben var Nalles. För säkerhets skull "begravde" Nalle ben och annan föda i sin mattes säng, dvs Cissis fotända av sängen. Det var många gånger som Cissi bara tjöt till då hon lade sig i sängen, sträckte ut benen och krockade med  Nalles begravda skatter!!

Thihi!!!!

En moster till mig var synsk. Vi har alltid vetat det, men inte kunnat förstå hur det går till.

T ex så hade min syster inte träffat henne på kanske 20 år. Tillsammans med sin blivande man åkte de upp till norrland, till den ort där den här mostern bodde. Men syrran visste inte riktigt var, eftersom mostern flyttat sedan vi var barn.

Så syrran stannar vid en telefonkiosk (fniss, många år sedan, alltså - på den tiden fanns det telefonkiosker) och ringde till vår moster.

Mostern svarade:

-Äntligen jag visste att du skulle ringa!

Va???

Syrran förklarade att hon var på orten men inte visste var mostern bor.

-Jag vet, sa mostern, det är därför jag står i fönstret, vinkar och tittar på dig där nere i telefonkiosken!

Syrran tittar på ett hus, blickar uppåt tills hon ser moster Elsa vinkande i ett fönster - med en telefonlur emot örat!!

Hur förklara detta?

Jag är inte synsk. Inte alls.

Men något annat är det som är konstigt. En sommardag var min, syrrans familj och vår pappa på en visning av ett slott.  Vi hade med oss fika, bredde ut en filt i slottsparken. Jag började må illa. Fruktansvärt obehagligt. Visste det var något viktigt jag missat, men visste inte vad. Vi satt på filten och fikade. Men jag var inte glad. Något var hemskt fel. Kunde varken äta eller dricka. När vi fikat färdigt åkte vi vidare, var och en hem till sitt. Något var fortfarande väldigt fel. Olustigt. Men vi packade upp vår fikakorg.  Barnen stojade som vanligt. Jag kände mig frånvarande och frös.

Så kom telefonsamtalet. Svärfar hade dött tidigare under dagen, den tiden vi varit i slottsparken!

I min ungdom då jag jobbade på sjukhuset, så var det en arbetsdag då jag visste att en patient var döende, jag kände inte till patienten sedan tidigare, men jag fick i uppdrag att sitta på vak hos patienten. Det var inte första gången sådant hände.

Men när jag kom in i hans rum fick jag en chock. Patienten såg inte döende ut (enligt mitt helt oproffesionella öga) men jag såg min farfar liggande i sjukhussängen. Fast han bodde minst 60 mil därifrån. Sekunden därefter såg jag framför mig farfar gå ute på sin tomt och jag frös till is.

När jag kom hem från jobbet den dagen fick jag veta att farfar har avlidit av lunginflammation under dagen då jag var på jobbet och gick in till den döende patienten!

Surridurrat idag med både Kerran och Suz om spökerierna i Mattes villa och det Solidolan (förra ägaren) berättat om spökerierna i huset.

Kerran häpnades och blev nyfiken.

-Vi får baske mig ta ett studiebesök hemma hos Matte någon kväll och dokumentera vad som händer, tyckte Kerran.

En kväll då jag hade Kerran och Cissi här hemma, så nämnde Cissi lite om alla spökerier vi hade i våran villa då vi bodde där. Kerran blev jättenyfiken och menade att vi borde träffas en kväll för att prata om våra och andras spökerier!

Surridurret med Suz gjorde att hon häpnades över att Solidolan berättade samma sak som Matte, innan jag ens hunnit berätta vad Matte berättade! Suz berättade också att hon redan på festen då Matte berättade om dessa spökerier, tänkte på våra spökerier i vårt hus som inte var allt för långt därifrån.

Tja, vi borde kanske ha en kväll om detta!!! Fast såklart blandat med fniss, skratt och bus! Annars blir det för läbbigt!

  Författare: Karin Alvtegen

Inte precis en nyutkommen bok. Men den var riktigt bra. Handlar om en kvinna som haft en förfärlig uppväxt. Föräldrarna ville att deras familj skulle vara lite förmer än alla andra, och tvingade deras dotter till deras sätt att vara. Romanen fick mig verkligen att rysa av obehag och förfäran över hur gräsligt de behandlade sin flicka, hur de fullkomligt mosade hennes självförtroende och framtida sociala liv.

Som vuxen hade hon ingen social kompetens alls, undra på det, hon hade egentligen ingenting alls. Hennes människovärdighet hade föräldrarna berövat henne. Och hon levde därmed i samhällets utkant. Helt oförskyllt dras hon in i en kriminalutredning, misstänkt för mord.

Att vara uteliggare är inget bekvämt liv. Inte blir det lättare om man dessutom är en kvinnlig hemlös. Vilket boken skildrar. Inte förenklas tillvaron av att dessutom vara oskyldigt misstänkt.

Det finns ingen på hennes sida. Av samhället var hon redan dömd. Hon ger upp. Svårt att alltid leva i flykt. Men så träffar hon av en slump en yngling.

Kriminalgåtan som sådan var kanske lite enkel. Men det var intressant att läsa skildringen om hennes liv.

DAGENS VÄDER

Har det varit soligt och fint, men kallt i skuggan. Visst har jag varit ute på balkongen men inte fullt så länge som jag önskat. 

IDAG

På årets 117:e dag gratulerar vi Engelbrekt på namnsdagen. Lär väl inte finnas så där jättemånga med det namnet gissar jag.

Tvätt och dammsugning har stått på agendan idag. Men det blev inte riktigt klart.

Fortsatt lägga in telefonnummer på nya telefonen (eftersom den förra blev stulen)

Hållt igång spelen Wordfeud, Quizkampen, Ordjakten och Ruzzle. Fönstren jag skulle ha putsat är fortsatt oputsade.

Nu ska jag försöka låta bli att ta död på mina få växter efter syrrans pusch förra helgen. Några fick faktiskt vatten redan idag, bara en vecka sedan sist. Kul om jag lyckas!

En systerson med hustru, till en partikamrat som avled för några år sedan, kom idag för att lämna några böcker och lite annat. Dom tog sig tid att stanna på fika. En trevlig stund.

DAGENS BLOGGSPACE

Är som vanligt helt galen. Får inte godkänna kommentarer, får inte läsa meddelanden, får inte läsa inlägg och får inte skriva inlägg Vad ska man då med bloggen till? Trodde, i min enfald, att det var sånt man har bloggen till.

SÅ BIDDE DET KVÄLLER IGEN

Och jag knatade iväg till Suz på babbel, fika och vin. Synnöve och Tomas kom också. Fniss, vi konstaterade att numera har vi kommit till den aktingsvärda ålder då vissa krämpor gör sig påminda. Ett långt samtalsämne handlade just om våra krämpor, fniss!!!

Tidigt i morgon bitti kommer mammas Plutt. Alltså Lucas som ska fortsätta renoveringen i mitt Lilla Rum. Längtar till det blir klart! På eftermiddagen kommer också äldstesonen Jyrki (tillsammans med hans nya kärlek?) på fika. Vilket ynnest, att få ha mina älskade söner här samtidigt. Och nyfiken är jag, på den nya kärleken...........som jag hittills bara hört talas om.  

NOLL KOLL........ det är jag det!

Fick en ersättning för stulen telefon insatt på ett konto på en bank jag inte har längre. Hur kunde nu det gå till? Har ju inga konton kvar där!!!!

Så jag traskar iväg till den banken. Vill ta ut ersättningen jag fått och nämner att jag tycker det är mysko att ersättningen satts in på ett konto som inte finns, för jag har ju inga konton kvar där.

-Jo, det här kontot finns och så berättar tjänstemannen att jag har mer pengar där!

Que????

Det visar sig att det finns en ersättning på runt 5-700 kr per månad som jag får in, och som sätts in på det kontot! Nog visste jag om ersättningen, men trodde den gick in på min nuvarande bank - hade alltså noll koll på det. Är ju liksom inga stora pengar. Men när beloppet mig ovetandes sätts in på det kontot varje månad några år i rad så.....!

En glad överraskning! Tog ut min skadeersättning, bestämde att inte avsluta kontot utan det får väl fortgå så jag kanske hinner glömma kontot och bli glatt överraskad en gång till så småningom!

ORDNING OCH REDA

En viss liten oordning kan jag ha på mitt skrivbord på jobbet. Men det får absolut inte bli så att jag tappar kontrollen över vad jag har på gång. Mina ansvarsområden brukar jag noggrant katalogisera så att jag alltid kan söka upp informationen. Utav någon underlig anledning brukar kollegor fråga mig om organisationer, villkor mm som ändrats genom åren - för de anser att jag kommer ihåg så mycket mer sådant än vad de själva gör. Så på något sätt har slarviga jag med noll koll här hemma - full koll med ordning och reda på jobbet.

Märkligt, eller hur?