Den första i mitt liv som jag minns var vår älskade Cilla. Hon var en mellanpudel. Brun till färgen som jag tror var lite ovanligt. När vi just hämtat hem henne från uppfödaren och vi kom in i bostaden, släppte jag ner henne från min famn. Det första hon gjorde var att hon slet tag i mina skosnören, morrade och slet. Jag skrattade så jag kiknade och 7 år gammal så visste jag att jag älskar hundar!

Som 14-15-åring kom den första egna hunden. Min Listig. Så klok, förståndig, vacker, snabb och vänlig. Men det visade sig att det var fel på honom trots att han kom från en erkänt bra schäferkennel. Han var livrädd för främlingar. En hundpsykolog ansåg att det var någon utvecklingsstörning. Vi kunde dessvärre inte göra annat än låta honom "gå vidare".

På garantin var jag berättigad en ny valp. En bekant till familjen, polishundförare, följde med för att hjälpa mig att välja ut en ny valp med friskt sinne. Det blev en tuff ung dam med ett helt enormt underbart temperament. Älskar schäferhundar. Men som unghund blev hon sjuk. En invärtes inflammation som spred sig från leder och till slut till hjärtat. Aldrig mer hund från den kenneln.

Lånade polishundsförarens polishund en del i Brukshundsklubbsaktivitet. Älskade den hunden också, men kan inte påstå jag hade full koll. Men husse hade säkert full koll på att hunden inte skulle ställa till det, eller??????

Som nybliven mamma tog jag över en schäfertik från en familj med allergiproblem.

Hon hade aldrig hållit måttet på en utställning. För litet huvud. Ingen pondus. Men jag lovar att hon var en helt underbar hund. 

Lycklig lydig hund helt enkelt. Henne litade jag på till 110%. Hon lämnade aldrig min sida. Koppel behövdes inte, men koppeltvång var det ju. Så hon varkopplad. Hon tyckte också om att bära. så hon bar själv handtagsänden på sitt koppel.

Har också provat på att ha Golden Retriever. En helt underbar, lättlärd hund. Men man ska vara medveten om att dom precis som så många andra större hundar drabbas av höftledsfel, som badälskande hundar kan de drabbas av exem, dom är lyckliga och fjantiga livet igenom (blir aldrig vuxna)

Mattes "farta och vita cockerpaniel som bara busar" hette Douglas. Honom skaffade jag på senare tid. Var såklart i kontakt med Kennelklubbben igen. Numera var jag välkänd där. Berättade som läget är, vill inte ha en fjanthund, vill ha en tålig hund, men har inte riktigt lika stort utrymme för dressyr längre, ville ha deras hjälp att hitta en lämplig ras för en barnfamilj med dom förutsättningarna.

De föreslog engelsk Cocker, men det ska absolut vara hanhund, fast jag hade tänkt mig en tik. En stor, tålig hund i litet format. Helt sjövild och så enormt formbar. Tack igen SKK som lyckades lotsa mig rätt igen. Så kom Douglas in i vår familj.

Den här hunden samt min schäfertik har varit de allra bästa hundarna jag haft. Douglas som han hette har gjort så många avtryck i min familj. Både honom och min senaste schäfertik kunde jag ha i koppel som en sytråd.

Sen har Cockern en lite grinig attityd som äldre hundar. Men de lyder blint de som bestämmer.

Och så kom lille Nalle in i vår familj. En ynklig liten voffis som led av annorexia, var paniskt skräckslagen för skott/smällare.

Han blev Cissis hund. Vi, eller framförallt Cissi fick kämpa med hans ätstörning. 

Eftersom vi hade Douglas ville jag att Nalle skulle känna konkurrens om maten.

Taktiken fungerade.

Kokade hundben med märg! Ojoj, alla ben var såklart Douglas ben först. Men han lärde sig till slut att vissa ben var Nalles. För säkerhets skull "begravde" Nalle ben och annan föda i sin mattes säng, dvs Cissis fotända av sängen. Det var många gånger som Cissi bara tjöt till då hon lade sig i sängen, sträckte ut benen och krockade med  Nalles begravda skatter!!

Thihi!!!!

NOLL KOLL........ det är jag det!

Fick en ersättning för stulen telefon insatt på ett konto på en bank jag inte har längre. Hur kunde nu det gå till? Har ju inga konton kvar där!!!!

Så jag traskar iväg till den banken. Vill ta ut ersättningen jag fått och nämner att jag tycker det är mysko att ersättningen satts in på ett konto som inte finns, för jag har ju inga konton kvar där.

-Jo, det här kontot finns och så berättar tjänstemannen att jag har mer pengar där!

Que????

Det visar sig att det finns en ersättning på runt 5-700 kr per månad som jag får in, och som sätts in på det kontot! Nog visste jag om ersättningen, men trodde den gick in på min nuvarande bank - hade alltså noll koll på det. Är ju liksom inga stora pengar. Men när beloppet mig ovetandes sätts in på det kontot varje månad några år i rad så.....!

En glad överraskning! Tog ut min skadeersättning, bestämde att inte avsluta kontot utan det får väl fortgå så jag kanske hinner glömma kontot och bli glatt överraskad en gång till så småningom!

ORDNING OCH REDA

En viss liten oordning kan jag ha på mitt skrivbord på jobbet. Men det får absolut inte bli så att jag tappar kontrollen över vad jag har på gång. Mina ansvarsområden brukar jag noggrant katalogisera så att jag alltid kan söka upp informationen. Utav någon underlig anledning brukar kollegor fråga mig om organisationer, villkor mm som ändrats genom åren - för de anser att jag kommer ihåg så mycket mer sådant än vad de själva gör. Så på något sätt har slarviga jag med noll koll här hemma - full koll med ordning och reda på jobbet.

Märkligt, eller hur?

Av olika anledningar har jag skäl att hålla mig lite lågt och anonymt, inte sticka ut någonstans.

Det gjorde att vid senaste valvakan då kommunens lokaltidningsjournalist kom runt på de olika lokala valvakorna blev det ett litet problem för mig, på våran valvaka där även Nea var med. Fotografen var med. När det skulle fotas så uppsökte jag genast barnens lekhörna med ryggen mot fotografen. 

Reportern satte sig verkligen vid samma bord som vår dåvarande ordförande, hennes barn, mig, Cissi och hennes barn.

Ingen fotograf men reporten ställde lite frågor. Förstod att det här inte innebär att mitt namn hamnar i en rubrik. Så, när hon bad om våra namn så svarade även jag.

Reporten skrev nogsamt upp våra namn och viktiga frågor (.....hjälp!)

Sen var reportern klar, men det tycke inte Nea!

Så helt kavat sa hon:

-Och jag heter Nea H-g och jag tycker som mormor!

  Kan jag uttrycka det på bättre sätt än att jag älskar mina barnbarn!????

I fredags kom syrran till mitt jobb mitt på dagen då jag slutade jobbet. Även Cissi och Wille. Wille red rygg på mamma Cissi då de kom runt hörnet. När Wille fick syn på mig släppte hon ner honom. Och han sprangt allt vad hans korta 4-årsben bara förmådde fram till mig som böjde mig ner.

Wille slängde sina armar om min hals och sa "åh, mommor".

-Wille, mormor har saknat dig sa jag och kramade om och lyfte upp. Saknat dig oxå mommor, sa Wille. Efter kram och puss, släppte jag ner honom och han kramade om syrran. Så blev det lite tår och kramkalas emellan oss vuxna, efter allt som varit.

Till syrrans bil! Wille krävde att få hålla mormors hand. Mormordern tyckte han hade helt rimligt krav.

Åkte till skolan där Willes storasyster går i första klass. När Cissi och Nea kom till bilen blev jag ju tvungen att gå ur bilen. -Åh, mormor, ropade Nea och slängde sig om halsen på mig. Efter mycket kram och puss, lite ommöblering i bilen eftersom både Wille och Nea skulle sitta bredvid mormor, kunde vi lämna skolområdet.

Parkerade nere på stan. Cissi som inte fått sin deklaration skulle hämta en ny sådan, men hennes jacka inklusive leg är stulen, så mamma gick med för att intyga att Cissi är Cissi. 

Nea och mormor handihand samt Cissi mot Skatteverket, medan Wille och syrran satt kvar i blen. Men först var det spännande saker att stanna och titta på. Bilbron vi skulle över var vattenfylld. Ån hade ett enormt högt vattenstånd. Stora fastigeten intill hade fått in vatten i källaren så det pumpades ut massor av vatten därifrån när vi gick förbi. Såklart mormor stannar så Nea får kolla hur det går till.

Skatteverket nästa.

Cissi berättar sitt ärende. Personen som tog emot oss sa skämtsamt "jaha, då ska vi hoppas att din mamma har leg och kan intyga att du är Cecilia". 

Nea som lyssnat noga på vad som sagts sa genast:

-Det kan jag också göra och jag heter Linnéa!

Åter i bilen. Syrran och Wille hade rockat loss där på p-platsen ordentligt! Fniss, vilken knasig syster du har mommor, sa Wille. Jajamensann mormor har världens bästa och knasigaste syster!!!

Wille ville höra splaschet då bilarna åkte över den vattenfyllda bron, så syrran hade stängt av bilen och öppnat fönstren. Sen ville han se det på närmre håll. Så dom hade gått ur bilen och studerat det på närmre håll.

Till slut skulle vi också åka över den vattenfyllda bron.

-Kör fort uppmanade Wille.

Väl hemma hos mig förundrades jag över att syrrans bil var så vansinnigt skitig jämfört med andra bilar. Så brukar det inte vara. 

Aha, såklart hon gjorde ju Wille till viljes och körde fort genom vattnet!!  

En kväll i veckan som var kom mitt yngsta barn, Cissi hem pga problem med sin sambo. Mammas hjärta blöder.

Så kommer äldstesonen och ringer på dörren. Mammas hjärta ömmar för honom också.

Vi samtalar om stort och smått. Om hur det är att vara yngst och äldst i syskonskaran.

Tack och lov har Cissi oxå kontakt med Lucas som än min älskade yngsteson. Som i sin tur ringer till Cissis sambo för att fråga "vad är det som händer"?

Varpå Cissis sambo ringer till henne och de har ett långvarigt hemligt samtal, som kan leda till en förbättring.

Så kommer bästevännen Kerran på fikabesök.  Cissi, Kerran och jag babblar och har det hur trevligt som helst. Tiden går.......och plötsligt upptäcker vi över våra kaffe/temuggar att klockan är 00.50

Jobbardag dagen efter!

Cissi överraskar mig med att hon ska hem!

Jag trodde hon skulle sova kvar hos mig!

Ville inte hon ska gå hem ensam mitt i natten. Tänkte ordna med taxi åt henne som jag skulle förskottsbetala.

-Kom så åker vi, sa Kerran som genast erbjöd sig att skjutsa henne hem!!!

Älskade Kerran och Cissi, allt ordnade sig.

Efteråt berättade Cissi att hon upplevde att Kerran var enormt behaglig att prata med och hon lyckönskade mig till att ha världens bästa kompis.

Efteråt berättade Kerran att jag har världens mest docksötaste dotter, med ett enormt engagemang  för nära och kära, samt ett stort rättsmedvetande som man önskar att alla skulle ha, samt ett samhällsansvar som borde göra att hon skulle vara en perfekt fackföreningsordförande!

Thihihi,..........syster och bror,..........är ni som gjorda för fackligt arbete då ni båda har justa grundåsikter, står för er åsikt även i obekväma situationer"

Då man inte längre har tiden, orken, möjligheten att ha en egen hund pga jobb mm så är det en ynnest att få vara reservmatte.

Min favorithundras är schäfer. Men jag har inte längre den tid och det engagemang som krävs.

En schäfer är en helt underbar hund. Följsamhet, dådkraft, intresse och intelligens, uthållghet, älskar att vara lycklig, lydig hund. Lite mindre underbar om man gillar att ha svarta kläder............!

En hanhundscocker är inte heller helt fel. En stor hund i litet format. Helt OK även med svarta brallor.  Men det krävs pälsvård. Ett underbart lynne. Intelligens, lättlärdhet och uthållighet!!

En liten hund i litet format.

Men nu är jag reservmatte till en underbar liten sheltie. Lite fegishund,.....ja absolut. Dådkraft, ..........nej inte alls, fäller päls...............ja, inte kul med svarta brallor, intelligent...............ja, absolut,  underbar,..........JAAAAA absolut!

Hon bor hos mig då matte jobbar natt. Lea heter hon, men kallas också Skrållan (för mig är hon Skrållis). Hon är 10 år.  Man kan inte lära gamla hundar sitta sägs det. Men jag vill att hundar inte äter innan man säger "varsågod". Skrållis älskar skinka.  Det är inte bra för hundar att äta för mycket skinka. Men riktiga matten och jag är överens om att lite olater kan hon få under sin ålderdom, och en skinkskiva per kväll då hon kommer till mig är OK. Så Skrållis lärde sig första natten här vad ordet "varsågod" betyder!

Rätta matten är imponerad.  Likaså uppskattar hon att jag busar med Skrållis, som lockar fram ett valpbeteende! Och när rätta matten säger "nu ska vi gå till Nåre", så får Skrållis sååå brättom, trampar, hoppar omkring för det är sååååå bråttom, och när väl matte öppnar ytterdörren så rusar hon snabbt en trappa upp till mig.

Står lätt ut med att vara reservatte!

      ......födelsedagskalaset för bröderna Bus.

Barnbarnen har ofta ett kalas för familj/släkt vid födelsedag. Samt ett till för kompisar.

Mina barnbarn bröderna Bus är alltså min yngste sons söner. Födda samma datum fast med två års mellanrum.

I år fyllde de 9 respektive 7 år.

Det här med språkutveckling är intressant.  Då det gäller detta, är Wille nu inne i en fas där han upptäckt att det finns en språklig skillnad på singular och plural. Vid plural blir ändelsen -or.

Det är t ex:

fisk - fiskor

stol - stolor

Idag när Wille hade byggt något med klossar så ville han visa mig. Det var en fågel. Han visade var näbben var. Sen visade han var tutten är. Tutte, undrade jag frågade???? -Jaaa, mommo, fåglar har faktiskt tuttor!!