Författare: Inger Alfvén

Aldrig läst något av den här författaren förut. Oj, vad jag har missat.

Det här är en bok som kanske kan beskrivas som ett relationsdrama. Något som inte lockar mig alls. Men köpte den i all fall, låg bra till bland de mest omtyckta böckerna. Sparade boken till sist i min dåvarande trave av olästa böcker, för att den lockade mig minst.

Men oj.......vilken bok! Snacka om omöjlig att lägga ifrån sig. Måste bara hela tiden läsa nästa kapitel också för att få reda på vad som hände sen. Så fortsatte det till jag läst ut boken. Tänkte till och njöt lite av slutet.

Marianne och Harald lever på en bondgård. Inte ett helt problem- smärtfritt liv. Det blir skilsmässa. 11-åriga dottern Viktoria flyttar med sin mamma till stadsliv tillsammans med Perry (mammans nye älskade) och han son Max i samma ålder som Viktoria.

Dottern vill inte bli styrd. Hon rymmer tillbaka till pappa och hans nya kvinna Sonja, pappa har pratat om att hon kan få en egen häst om hon bor kvar hemma på hans gård.

Till sin förtvivlan upptäcker Viktoria att Sonja övertagit hennes mammas säng i deras sovrum. Och hon rymmer åter till mamman och Perry.

Blir aldrig någonsin ett liv så som Viktoria haft det innan föräldrarnas skilsmässa. Sviken som hon känner sig förlåter hon aldrig sina föräldrar för skilsmässan.

Viktoria blir vuxen och överraskar sina föräldrar med att hon ska gifta sig med Jonas på pappans bondgård. Jonas, som föräldrarna knappt träffat mer än flyktigt. Hon tvingar pappa att betala bröllopet som han inte har råd med. Att Sonja ska förbereda och ordna allt. Informerar i sista stund sin mamma som nyligen blivit änka.

Marianne och Harald blir oroliga, var och en på sitt håll. Sonja vill inte betraktas som en arbetshäst. Är Viktoria en odrägligt bortskämd unge som gör precis som hon vill och låter andra ta konsekvenserna? Eller är hon ett barn som "gick sönder" vid skilsmässan?

Hur går det för olyckliga Sonja? Och för deprimerade Harald som står på ruinens brant? Hur går det för olyckliga och sörjande Marianne? Hur går det med Viktorias bröllop? Och hennes knepiga relation med den omöjlige styvbrodern Max?

Bröllopsgästerna strömmar in.......

Spännande läsning. Billig att köpa nu som pocketbok.

Författare: Birger Ekelid

Köpte boken av författaren på en av marknadsdagarna i Tärnaby. Har i stort sett sträckläst den. Nu tycker jag såklart att det var väldigt spännande och intressant att läsa boken eftersom den handlar om förfäder varför heter det förfäder med inte förmodrar?) på mammas sida, samt deras medmänniskor.

Tror den är intressant att läsa utan att ha förfäder med i berättelserna. Boken skildrar hur illa vår stat, ja även i modern tid, betett sig mot vår urbefolkning, samerna. Författaren beskriver faktan men med påfyllning om hur livet tedde sig för dem. T ex om StorNilas och Lilldockas öden (obs ej uppdiktat). Då jag bara helt kort berättat om deras livsöde för vänner har de blivit tårögda.

Upplever att vi i våra skolor lärt oss en del om en annan ursprungsbeolkning, nämligen indianernas. Det har väl engagerat oss alla, och vi har med avsky konstaterat hur groteskt de behandlades i Amerika. Vad vi inte fick lära oss i skolorna är hur svenskarna betett sig emot vår ursprungsbefolkning samerna. Om jag minns rätt så var samernas "trolltrummor" olagliga så långt fram som till 50- eller kanske tom 60-tal i Sverige.

Läs boken!

På måndag börjar jobbet igen. Har inte jobbat på över ett halvår.

Känns helt OK att komma igång med jobbet igen. Den här veckan har jag tänkt ha mina älskade långa sovmornar. Hinnar med att göra en del här hemma också så det är hemhandlat, rent och snyggt här hemma då jag börjar jobba.

Men det händer alltid något som förändrar......, fniss!

Ikväll då jag skulle städa ordentligt kom en kompis helt väntat på en fika. Och det var bara roligt. Städningen får vara till någon annan dag/kväll. Fika och fika, nääää riktigt så blev det väl inte. För mig är det ännu ledighet. Så jag sa:

-jag vet för dig är det arbetsvecka nu, men för mig är det fortfarande ledigt, så jag tänker inte bjuda på kaffe! Så det blev ett par glas vin med nektariner och sockerärtsskidor som tilltugg istället.

Så gick kompisen hem alldeles nyss, hon ska upp tidigt för jobb i morgon. Visstfasen, jag ska ju också upp tidigt. I morgon är det skolstart här. Det blir Willes första skoldag eftersom han börjar i 0:an då. Visade sig att pappan ej kan vara med på Willes första skoldag och Cissi får absolut inte ledigt från jobbet. Självklart går mormor med på skolstarten! Trollungarna kommer ca 06.30 i morgonbitti.

Första gången jag ska gå med barnbarn på första skoldagen. Ska bli kul!

Någon sovmorgon blir det nog inte den här veckan. Grundlig städning? Nej, tror jag inte, men förhoppningsvis en snabbstädning innan helgen.

Fulltecknat schema. Fniss, är det ett tecken på att jag har blivit i stort sett frisk??

Tisdag 19 augusti 2014

Tänk, hörde på radionyheterna att det är extremt väder i halland, med översvämningar och regnet bara fortsätter ösa ner. Måtte regnandet där avta snarast. Stora skogsbranden i västmanland och översvämningar i halland! Stora kontraster i vårt lilla land.

Enligt SMHI i går skulle även vi få en regnig dag. Möjligen skulle vi kunna få delvis uppehållsväder. Dom hade fel. Igen! Strålande solskensdag.

Tog en rask prommis till sjukhuset. Skönt att kunna röra sig normalt nu när det är mer normal temperatur. Först provtaningar. En massa rör. Dels till Danderyds sjukhus, Karolinska sjukhuset och mitt eget hemsjukhus.

Botad från min läkarskräck, sjukhusskräck och sprutnoja trodde alla i min omgivning att jag skulle tvingas bli, efter min långvariga sjukdomsprocess. Varit inlagd på två olika sjukhus, där dagliga provtagningar och emellan och efter inläggningarna regelbundna nya provtagningar. Men njae, vet inte om jag kan ge dem rätt där. Jo, läkarskräcken har avtagit, likaså sjukhusskräcken. Men nog fasen var jag darrig av skräck då jag kom till provtagningen. Men jag gick dit i alla fall, och det är stora framsteg som jag tagit. Sköterskan där tog det varligt. Kände inte av sticket nästan.

Sedan till röntgenavdelningen. Till min glädje var det oförväntat förhållande (alltså omvänt) där. Två personer som fanns inne i rummet. En ung tjej med hästsvans och en liten, medelålders gubbe. Van av hur det brukar förhålla sig, trodde jag att gubben var läkare och tejejen uska. Så var det inte.

Gubben var uska. Och han skulle alltså sätta in en kanyl där kontrastvätskan skulle sprutas in. Varskodde även honom om att tycker det här är läskigt.  Det kommer att gå så fort så, svarade han utan att jag märkte någon medmänsklighet. Och då drar jag öronen åt mig. Gillar inte sjukvårdspersonal som inte tar patienten påallvar, och mycket riktig - det gjorde skitont.  Det fortsatte göra ont under hela tiden till kanylen var utdragen igen. Så behöver det inte vara. Jag vet det, har gjort detta en gång förut.

Den unga tjejen var sjuksköterska.

Datortomografin är inget speciellt otäckt, men kontrastvätskan är lite smått obehaglig. Den gör att det blir varmt i hela kroppen. Ett tag kändes det nästan som jag skulle spy upp någon varm vätska. Men det lugnade sig som tur var.

Promenad ner på stan, köpte färska bär igen såklart!

Måndag 18 augisti 2014

Förmiddagen var det mulet, soligt på eftermiddagen.

Sommarpratarna roar jag mig med att lyssna på nu i efterhand. Har lyssnat på tre st idag. Agnes Wold lyssnade jag på idag. Intressat. Ja mycket intressant tom.

Lyssnade också på Bea Uusma. Intressant och roligt. Rekommenderar verkligen att ni lyssnar på dessa båda. Jag väljer att lyssna på programmen utan musik, för då kan jag hinna med flera program.

Hur var det nu då, är de norrländska bären nyttigare än övriga landets? Det har jag alltid trott. Bara för att jag tycker de är godare antar jag.

Idag hörde jag på ett radioprogram att det forskats om detta. Åtminsone då det gäller svarta vinbär. C-vitamininnehållet i bären i södra landsänden är 30% mer än i de norrländska. Antioxidanter har de "södra bären" 10% mer av än de norra.

Fruktsockret i de södra bären är större än i de norra. Jag gillar då bären smakar lite syrligt. Det är väl därför jag tycker de norrländska bären är godare?

I programmet pratade de om att vi svenskar rent allmänt äter alldeles för lite bär. Kan dock försäkra er om att jag inte på något som helst sett bidrar till den statistiken. Äter bär dagligen. Brukar också säga det att den här årstiden skulle jag kunna leva enbat på bär.

Minns ni första gången ni röstade?

Inför mitt första val försökte jag att läsa på. Om alla partier.

Så var det valdag.

Jag visste man "bör" ta emot en valsedel från varje parti. Hade läst på som bara den. Men ändå lite osäker. Framme vid entrén till vallokalen jag hörde till.

M ville ge mig en valsedel, hm nejtack, svarade jag. C ville ge en valsedel, inläst som jag var tackade jag artigt nej. FP ville ge en valsedel, OK med er jämställdhet så jag tar er röstsedel men kommer inte använda den, sa jag. KDS ville ge en valsedel, aldrig i livet, talade jag om och vägrade ta emot den. S ville ge mig en valsedel, tog emot den men med mindre tackamhet.

Inne i vallokalen kastade jag genast FP:s och S:s valsedel och valde en helt annan.

Kände mig såååå vuxen då jag gjort mitt val och dessutom kunde försvara det. Efter några år började jag engagera mig politiskt.

Syslöjdsfrökens mobbing emot mig fortsatte.

T ex skulle vi sticka en mössa. Jag hatade syslöjd, tack vare min lärare. Men stickade så gott jag kunde. En dag skulle vi visa upp vad vi stickat sedan förra veckan. Vid min tur höll hon skrattande upp min mössstickning inför klassen. Drog ut den och undrade om jag håller på att sticka en tröja. Och skrattade. Allt för att förnedra.

Mamma blev fly förbannat. Rev upp min stickning. Morgonen efter var en perfekt mössa stickad. Läraren ansåg det blev ett dåligt betyg eftersom hon visste att det inte var jag som stickat.

Så skulle vi sy, på symaskiner. Fröken lärde oss att trä rätt.  Jag var nog tröglärd. Så när vi skulle börja sy hade jag ingen aning om hur man trär symaskinen. Räckte upp handen för att be om hjälp. Fick ingen eftersom hon hade lärt mig tidigare.

Så jag trädde lite hur som helst.

Skulle sy men nålen gick av och sprätte iväg.

Katastrof!

Läraren bannade mig för att jag hade kunnat skada en annan elev med nålen, men framförallt att jag hade förstört skolans exklusiva symaskin.

DÅ var det nog. Jag tog mina grejor och gick hem. Beredd på en utskällning från mamma. Som uteblev.

Blev inkallad till magistern vi hade, efter skolans slut nästa dag. Hjälp, vad är nu detta?

Han ville veta mer om sysjödjslektionerna. Han bedömde att det var inte alls var lämpligt att jag skulle fortsätta där. Så jag blev befriad från fortsatta syslöjdslektioner!!

När jag gick i skola fanns det åhörardagar. De dagarna fick föräldrarna komma för att lyssna på hur det går till i skolan.

Ett år på mellanstadiet då det hände så valde mamma bl a att vara med på min slöjdlektion. Hon visste att jag avskydde ämnet och gjort det sedan första klass. Men på mellanstadiet började hon inse att jag var utsatt för mobbing från en outbildad syslöjdslärare.

Syslöjdsfröken höll ett tal, där hon berättade att det är sååå viktigt att vi flickor lär oss hennes ämne så att vi kan sköta det hon tyckte var vår roll. Hon pratade länge och väl, om att just det här ämnet var det viktigaste av alla ämnen för oss flickor.

Knäpptyst var det i salen.

Till mamma reste sig upp och sa "ursäkta, men jag håller inte med dig, bra om man här lär sig ett och annat, men det viktigaste är förstås att barnen, eller min dotter, lär sig allt det andra i skolan så att de kan leja såna som dig eller andra skräddare att utföra jobbet"!

Thihi, det blev knäpptyst i klassen. Flera klasskompisar visade mig tummen upp.