Författare: Inger Alfvén

Aldrig läst något av den här författaren förut. Oj, vad jag har missat.

Det här är en bok som kanske kan beskrivas som ett relationsdrama. Något som inte lockar mig alls. Men köpte den i all fall, låg bra till bland de mest omtyckta böckerna. Sparade boken till sist i min dåvarande trave av olästa böcker, för att den lockade mig minst.

Men oj.......vilken bok! Snacka om omöjlig att lägga ifrån sig. Måste bara hela tiden läsa nästa kapitel också för att få reda på vad som hände sen. Så fortsatte det till jag läst ut boken. Tänkte till och njöt lite av slutet.

Marianne och Harald lever på en bondgård. Inte ett helt problem- smärtfritt liv. Det blir skilsmässa. 11-åriga dottern Viktoria flyttar med sin mamma till stadsliv tillsammans med Perry (mammans nye älskade) och han son Max i samma ålder som Viktoria.

Dottern vill inte bli styrd. Hon rymmer tillbaka till pappa och hans nya kvinna Sonja, pappa har pratat om att hon kan få en egen häst om hon bor kvar hemma på hans gård.

Till sin förtvivlan upptäcker Viktoria att Sonja övertagit hennes mammas säng i deras sovrum. Och hon rymmer åter till mamman och Perry.

Blir aldrig någonsin ett liv så som Viktoria haft det innan föräldrarnas skilsmässa. Sviken som hon känner sig förlåter hon aldrig sina föräldrar för skilsmässan.

Viktoria blir vuxen och överraskar sina föräldrar med att hon ska gifta sig med Jonas på pappans bondgård. Jonas, som föräldrarna knappt träffat mer än flyktigt. Hon tvingar pappa att betala bröllopet som han inte har råd med. Att Sonja ska förbereda och ordna allt. Informerar i sista stund sin mamma som nyligen blivit änka.

Marianne och Harald blir oroliga, var och en på sitt håll. Sonja vill inte betraktas som en arbetshäst. Är Viktoria en odrägligt bortskämd unge som gör precis som hon vill och låter andra ta konsekvenserna? Eller är hon ett barn som "gick sönder" vid skilsmässan?

Hur går det för olyckliga Sonja? Och för deprimerade Harald som står på ruinens brant? Hur går det för olyckliga och sörjande Marianne? Hur går det med Viktorias bröllop? Och hennes knepiga relation med den omöjlige styvbrodern Max?

Bröllopsgästerna strömmar in.......

Spännande läsning. Billig att köpa nu som pocketbok.

Författare: Birger Ekelid

Köpte boken av författaren på en av marknadsdagarna i Tärnaby. Har i stort sett sträckläst den. Nu tycker jag såklart att det var väldigt spännande och intressant att läsa boken eftersom den handlar om förfäder varför heter det förfäder med inte förmodrar?) på mammas sida, samt deras medmänniskor.

Tror den är intressant att läsa utan att ha förfäder med i berättelserna. Boken skildrar hur illa vår stat, ja även i modern tid, betett sig mot vår urbefolkning, samerna. Författaren beskriver faktan men med påfyllning om hur livet tedde sig för dem. T ex om StorNilas och Lilldockas öden (obs ej uppdiktat). Då jag bara helt kort berättat om deras livsöde för vänner har de blivit tårögda.

Upplever att vi i våra skolor lärt oss en del om en annan ursprungsbeolkning, nämligen indianernas. Det har väl engagerat oss alla, och vi har med avsky konstaterat hur groteskt de behandlades i Amerika. Vad vi inte fick lära oss i skolorna är hur svenskarna betett sig emot vår ursprungsbefolkning samerna. Om jag minns rätt så var samernas "trolltrummor" olagliga så långt fram som till 50- eller kanske tom 60-tal i Sverige.

Läs boken!

På måndag börjar jobbet igen. Har inte jobbat på över ett halvår.

Känns helt OK att komma igång med jobbet igen. Den här veckan har jag tänkt ha mina älskade långa sovmornar. Hinnar med att göra en del här hemma också så det är hemhandlat, rent och snyggt här hemma då jag börjar jobba.

Men det händer alltid något som förändrar......, fniss!

Ikväll då jag skulle städa ordentligt kom en kompis helt väntat på en fika. Och det var bara roligt. Städningen får vara till någon annan dag/kväll. Fika och fika, nääää riktigt så blev det väl inte. För mig är det ännu ledighet. Så jag sa:

-jag vet för dig är det arbetsvecka nu, men för mig är det fortfarande ledigt, så jag tänker inte bjuda på kaffe! Så det blev ett par glas vin med nektariner och sockerärtsskidor som tilltugg istället.

Så gick kompisen hem alldeles nyss, hon ska upp tidigt för jobb i morgon. Visstfasen, jag ska ju också upp tidigt. I morgon är det skolstart här. Det blir Willes första skoldag eftersom han börjar i 0:an då. Visade sig att pappan ej kan vara med på Willes första skoldag och Cissi får absolut inte ledigt från jobbet. Självklart går mormor med på skolstarten! Trollungarna kommer ca 06.30 i morgonbitti.

Första gången jag ska gå med barnbarn på första skoldagen. Ska bli kul!

Någon sovmorgon blir det nog inte den här veckan. Grundlig städning? Nej, tror jag inte, men förhoppningsvis en snabbstädning innan helgen.

Fulltecknat schema. Fniss, är det ett tecken på att jag har blivit i stort sett frisk??

Tisdag 19 augusti 2014

Tänk, hörde på radionyheterna att det är extremt väder i halland, med översvämningar och regnet bara fortsätter ösa ner. Måtte regnandet där avta snarast. Stora skogsbranden i västmanland och översvämningar i halland! Stora kontraster i vårt lilla land.

Enligt SMHI i går skulle även vi få en regnig dag. Möjligen skulle vi kunna få delvis uppehållsväder. Dom hade fel. Igen! Strålande solskensdag.

Tog en rask prommis till sjukhuset. Skönt att kunna röra sig normalt nu när det är mer normal temperatur. Först provtaningar. En massa rör. Dels till Danderyds sjukhus, Karolinska sjukhuset och mitt eget hemsjukhus.

Botad från min läkarskräck, sjukhusskräck och sprutnoja trodde alla i min omgivning att jag skulle tvingas bli, efter min långvariga sjukdomsprocess. Varit inlagd på två olika sjukhus, där dagliga provtagningar och emellan och efter inläggningarna regelbundna nya provtagningar. Men njae, vet inte om jag kan ge dem rätt där. Jo, läkarskräcken har avtagit, likaså sjukhusskräcken. Men nog fasen var jag darrig av skräck då jag kom till provtagningen. Men jag gick dit i alla fall, och det är stora framsteg som jag tagit. Sköterskan där tog det varligt. Kände inte av sticket nästan.

Sedan till röntgenavdelningen. Till min glädje var det oförväntat förhållande (alltså omvänt) där. Två personer som fanns inne i rummet. En ung tjej med hästsvans och en liten, medelålders gubbe. Van av hur det brukar förhålla sig, trodde jag att gubben var läkare och tejejen uska. Så var det inte.

Gubben var uska. Och han skulle alltså sätta in en kanyl där kontrastvätskan skulle sprutas in. Varskodde även honom om att tycker det här är läskigt.  Det kommer att gå så fort så, svarade han utan att jag märkte någon medmänsklighet. Och då drar jag öronen åt mig. Gillar inte sjukvårdspersonal som inte tar patienten påallvar, och mycket riktig - det gjorde skitont.  Det fortsatte göra ont under hela tiden till kanylen var utdragen igen. Så behöver det inte vara. Jag vet det, har gjort detta en gång förut.

Den unga tjejen var sjuksköterska.

Datortomografin är inget speciellt otäckt, men kontrastvätskan är lite smått obehaglig. Den gör att det blir varmt i hela kroppen. Ett tag kändes det nästan som jag skulle spy upp någon varm vätska. Men det lugnade sig som tur var.

Promenad ner på stan, köpte färska bär igen såklart!