Det här året har varit ett konstigt år.

Först var jag sjukskriven kanske två veckor, och det brukar jag verkligen inte vara. Då handlade det om min musarm.

Sen hemma igen några dagar i januari pga förkylning med hosta och feber. Blev aldrig riktigt bra, men feberfri. Sen brakade helvetet loss!

Drabbades av vaskulit. Som tyvärr hann gå för långt pga min ovilja att gå på läkarbesök. Sjukskriven sedan andra halvan av februari. Inlagd på sjukhus i två omgångar. Dels 10 dygn på hemmasjukhuset, dels 10 dygn på KS specialistavdelning. Blev ett tag riktigt dramatiskt då även njurarna blev angripna. Stor oro i min familj och nära vänner som vetat om detta.

Provat på Cortison som inte hjälpte. Provat på en ovanlig medicin som används emot lepra. Den hjälpte men hade som bieffekt att den tärde på blodvärdet, ända till jag blev tvingad att byta medicin igen.  Då till cellgifter som känns lite olustigt med. Men de har hjälpt, och jag vet numera att de i den doseringen jag får ej ger de kända biverkningarna av cellgifter. Den medicinen kanske jag måste fortsätta med 1/2 till 2 år till.

Äntligen, efter några veckor med den senaste medicinen började det gå åt rätt håll. Är sååå glad för det. Läkaren uppmanade mig att nu försöka göra allt jag tycker är roligt, det behöver jag efter den här långdragna historien.

En nedtrappning på tabletterna är påbörjad. Tre nya utslag uppstått, men de är ej blodblåsor, så det får vara till läkare säger något annat.

Den 25 augusti ska jag prova med att börja jobba halvtid. Ser faktiskt fram emot det. Hoppas det kommer att fungera bra.

Men nu resonerar jag, så har jag en veckas semester framför mig! Jag får ju göra allt jag vill. Bara jag ser till att använda medicinska stödstrumpor och undvika att sitta/stå med fötterna neråt. Och jag mår riktigt bra.

Förutom en smärta under ena foten. Främre fotsulan och två tår är det som smärtar. Allra helst om jag går lite längre sträckor. Smärtan är då olidlig under kvällen. Ska kolla detta på nästa läkarbesök.

Ska njuta av min vecka jag har från måndag. Samt försöka träna mina ömmande fötter att kunna vistas inom något annat än "foppatofflor".

För mig är det samma jobb som förut, men på en annan plats. Har fått veta av chefen att jag är mer än välkommen till jobbet. På nya jobbet finns många nya unga anställda. Inte riktigt alla är lika ansvarstagande som du och jag, förklarade chefen. Vet också att vi är placerade så att det finns en strategi över vilka man sitter nära med.

Jag ska visst sitta nära en grupp med ganska unga medarbetare. Tanken är att deras optimism och glädje ska smitta mig. Ser jag fram emot. Jag ska å andra sidan stimulera med kunskap, erfarenhet och ansvarstagande.

Fast till att börja med ska jag skaffa mig en kod till mitt passerkort (den koden jag redan fått för åtskilliga år sedan är som bortblåst) och lära mig mer om larmfunktioner mm på nya arbetsplatsen. Thihi, efter 4-5 veckors semester brukar jag kunna spärra några eller samtliga datalösenord. Nu är det garanterat samtliga! Första arbetsdagen kommer alltså att handla om lösenord, samt att hitta överallt.

Jissesamalia, så här länge har jag aldrig varit sjukskriven!

Sjukpenning förresten.......vad är det? Ett minimalt litet hushållsbidrag? Dom här 6 månaderna har jag inte levt på min sjukpenning, utan på tidigare sparande.

Foton tagna igår.

Idag inga barnbarn här. Cissi jobbar inte idag, och inte i morgon. Till helgen är det dags igen. Antingen ska barnen vara hemma hos Lucas med familj och leka med kusinerna. Eller också ska Nea vara där och Wille här med mig.

Båda barnen åker jättegärna hem till kusinerna. Men Wille är lite fundersam över om han vill vara där hela dagarna utan att mamma är med.

Självklart får dom gärna vara här också, båda dagarna. Bara konstaterar att det känns att man inte längre är en ung småbarnsförälder. Med barnen händer det alltid någonting, hela tiden. Helt underbart. Men även kännbart då man ensam ansvarar för dem och vill att det ska vara bra.

Skulle egentligen åkt bort till helgen, men ställt in resan av speciella skäl.

Idag normal sommarvärme, 23 grader. Skönt. Emellanåt har solen legat på, ibland dolts av skyar.

Eftersom jag var barnbarnsledig idag har jag tagit det riktigt lugnt. Gått omkring och flinat åt över hur vi haft det under dom här dagarna. Då ringer telefonen.

-Hej mormor, säger en glad Wille, mormor kan du komma hit och vara barnvakt undrade han?

-Vilken tid undrade jag?

-Kom nu eller när du kan, svarade Wille!

Hmmm, om det behövs barnvakt så måste det väl vara någon speciell tid, tänkte jag. Var precis på väg att gå och handla, kan jag göra det eller inte, tänkte jag?

-Mormor, varför lade du på luren, undrade Wille? Fniss, jag hade inte lagt på, utan funderade lite....efter att vi pratat en stund till så bad jag att få prata med mamma.

-Okey, älskar dig mormor, sa Wille och sprang och hämtade mamma

-Hej, sa Cissi

-Hej, vilken tid är det du behöver barnvakt, undrade jag?

-Vaaa???

-Tänkte gå och handla nu, förklarade jag, det kan jag såklart göra lite senare istället, men kan jag vara barnvakt här istället?

-Va, nämen jag behöver inte barnvakt idag, förklarade Cissi!!!

Thihihi, det var Willes påhitt att dom behövde lite barnvakteri. Senare på eftermiddagen fick jag veta att när Nea fått reda på Willes påhitt så tyckte hon att det var en god idé!

Sorry syrran, jag lovade sköta om de fina balkongblomstrena jag fick av dig i den här krukan. Skötte faktiskt om dem länge. I en och halv månad. Sen dog dom. Och ja, jag erkänner, lite dåligt med vattningen var det nog mot slutet.

Idag köpte jag i alla fall några nya som jag planterat i krukan. En stor bedrigt för att vara mig! Tvö höstaster, en silverek och så ytterligare en växt med liksom hängande grenar och blad liknande silverek. Hoppas de klarar sig ett tag i alla fall.

Pelargonen tycks fortfarande må bra. Hann rädda livet på dem innan de gick samma öde till mötes som de andra. De står lite mer i skugga, i en större kruka. Visst var det många blommor som jag tvingades klippa bort efter några veckors värme och sol utan vatten. Men efter rejäl vattning, bortklippning av alla döda blommor, vattning igen MED gödning - så kom de igen.

Nu bör det väl ha gått 2-3 veckor sedan inomhusväxterna fick vatten. Kanske ska göra något åt det i morgon?

Läste i dagens lokaltidning att Sparbanken här bidragit med ett stöd på 10.000 kr för de drabbade (genom Civilförsvarsförbundet). 41 Sparbanker i landet har tillsammans bridragit med 400.000 kr.

Sparbanken uppmanar kunder att också bidra till de drabbade.

Chantilt värre?

Det är väl bra tänkt. Men kan ändå inte låta bli att fundera över att storbankerna gjort stora förtjänster, har råd att rikligen redan välavlönade högsta chefer får löjligt höga bonusar. Undrar också vad de övriga bankerna gör?

Tänk om bankernas höga chefer kunde en eller kanske tom två månaders bonus avstå till ändamålet!

Om vi ska bidra med samma enorma belopp som Sparbanken gör så innebär det här lokalt där jag bor ska vi bidra med hela 5 kr och 50 öre per person. Ska vi bidra med samma belopp som Sparbankerna i riket ska vi skänka 4 kr och 12 öre per person (invånarantal vid halvårsskiftet 9.694.194 personer).