Frukost

I lugn och ro. Men usch, idag ska ju syrran åka hem!

Surridurr

Cissi som ringer och kollar om jag är vaken. Thihi, det är jag absolut eftersom jag ännu en gång slagit syrran med häpnad. Cissi är redan på väg!

Med sig har hon......

En 8,5 veckor gammal valp. Som ännu inte fått päls på hela magen...........

Bara suktar........

Något jag bara älskar är valpmagar. Men jag är kräsen. Det ska vara valpmagar under 12 veckor, alltså då magen ännu inte är pälsbeklädd. Så ska man lägga valpen som i bebisställning i famnen, försiktigt stryka sin snäcka och därefter kind emot den rosa/svartfärgade magen utan päls. Gärna nyäten innan utevistelse.

Det sniffar alldeles ljuvligt gott och det så såååå lent och mjukt emot snäckan och kinden.

Vi var också till minneslundrna. Det var skönt att komma dit. Pga min sjukdom har vi inte lyckats ta oss dit på ett tag. Men nu TROR jag att jag är på väg åt rätt håll. Hur som, vi kom hit!

Det är alltid en frid i hjärtat att komma hit. Syrran och jag turas om att sätta ner blomman, eller ljuset under den tiden. Här är alltid så välskött.

Det finns gott om barndomsminnen i närheten. Båda vi systrar har dessutom många vuxenminnen med mamma i närheten av den här platsen. För mina barnbarn är det också förknippat med julavslutningarna i den lantortsskola de gick i.

Mamma älskade verkligen den här platsen. Hon saknade fjällen, fjällsjöarna. Men kunde inte flytta tillbaka eftersom hon då skulle förlora den nära kontakten med barn- och barnbarn.

Men den här platsen är så nära vi kunde åstadkomma. En stor sjö. Inte lappländsk sådan men det närmaste lika. Förhållandevis stora vidder. Mycket natur runtomkring.

För mig är detta mamma. Hon är ängarna, skogen och framförallt vattnet.

Här har vi pappas minneslund. Inne i stan. Men med porlande vatten. Uppväxta häckar så man inte hör staden omkring. Här satt han ofta under hans senaste år och trivdes, medan han mindes en av sina storebröder som finns här någonstans.

Vet inte varför, men på just den här bänken föreställer jag mig alltid att pappa sitter när vi kommer. På bänken mittemot sätter jag mig. Där sitter vi och kommunicerar med varandra. Han, precis som mamma vet och förstår!

Häpnad

Känd för att vara familjens värsta sjusovare är jag,  slogs min syster av häpnad, då jag före henne var uppe på toa, när hon gick upp!

Gemensam frukost med systerbabbel, DN och lokaltidningen samt wordfeud såklart. Och så gjorde vi upp dagsplanerna.

Vädret

Kanonfin sommardag med strålande solsken och värme. Puh!

Konst - i - ån

Var det första vi skulle göra. Alltså gå åpromenaden längs med konstverken. Vi började vid Roslagsmuseet och slutade vid Konsthallen. Syrran är duktig på växter så hon beundrade den "Engelska parken" vid Roslagsmuseét. Vi pratade också om hur museét behandlats här av kommunen. Syrran riktigt upprörd över det. Samt när vi tittade in genom fönstren och såg de uppbilade golven som stiftelsen inte har råd att renovera. Något som jag inte minns, men syrran minns är att vår pappa var en eldsjäl då det gällde att bevara museét.

Det var hur mysigt som helst att gå å-promenaden, diskutera konstverken, läsa de små skyltarna om konstverken och konstnären till varje verk, som finns, på å-räcket intill konstverket.

Avslutade det hela med en lunchfika på ett utefik intill det sista konstverket.

Rasande strid precis intill vårt fikabord

Det var kråkor, eller kajor, som slogs om resterna. Vid grannbordet var gästerna klara. Ett barn lämnade en halv köttbullsmacka. Kråkorna var som tokiga kring mackan. Alla skulle ha. Men en var tuffast. Kunde inte flyga med den stora matbiten. Men ställde sig på mackan. Gick runt, runt, attackera/försvarade sin mat mot övriga kråkor. Måsarna började cirkulera över oss också. Skulle vi behöva paraply? Inte emot regn utan emot fågelskit?

Kanske är jag lite gnällig nu, men .....nääääe det är jag inte alls. Det är personalen som ska vara jättesnabba på att plocka undan och torka av borden då gästerna går, för att fiket inte ska bli invaderat av kråkor m fl fåglar. De hör inte hemma bland mat/fikagäster. Vi skulle inte acceptera att råttorna springer bland borden och letar efter ätbart.

Men här dröjde personalen onödigt länge.

Eftermiddagsfika hos Lucas med familj

Köpte med oss en kaffekrans, promenerade hem och hämtade bilen och körde ut till dem. Jättemysigt att sitta där ute på deras tomt och babbla.

Edmund, mitt nästäldsta barnbarn. Fast fotot är taget hemma hos mig.

August, mitt nästyngsta barnbarn. Fotot är taget hemma hos mig.

Amelie på deras uteplats. Här finns gott om plats för många att sitta. Bröderna Bus satt här alldeles nyss. Men som ni ser mitt på bordet så är det bara ett bottenpapper kvar av den stora bullkransen. Barnen försvann nog i samma ögonblick som bullkransen försvann, fniss!

Lucas och Titti

Såhär familjärt har vi dryftat allt möjligt. T ex skolfrågor. Tror det är en nyttig diskussion i den här konstellationen. Unga familjen med sina erfarenheter som föräldrar. Syrran som en mycket erfaren och kompetent lärare. Och jag på ett hörn som ser konsekvenser av den politik vi röstar på.

Kvällen

Syrran lagade en middagsomelett och Suz kom och käkade den tillsammans med oss. Mysigt. Och den absolut godaste omelett jag någonsin ätit. Vi pratade en hel del om läget här i bostadsrättsföreningen.

Dårpippin

Då syrran fick veta det senaste som min galne granne ställt till med, då för mitt barnbarn Wille , så tyckte syrran absolut att vi (både Kerran och jag) måste polisanmäla, vad vi är utsatta för. Hon menar att det redan för länge sedan gått för långt. Hon överväger också att prata med Martin (min svåger) så att han helt enkelt går och ringer på hos DP och talar om att han är bekymrad över vad han håller på med.

Han är lugn, sakligt och bestämd. DP:n är en liten skit, bara tvärhand hög, vilket han uppenbarligen lider av. Martin är nästan dubbelt så lång. Bara det kommer att inge respekt hos DP:n. Thihihi...... det är mer än välkommet om han ringder på där och pratar om problemen.

Jag VET att DP kommer förneka allt och vända det precis tvärtom, han kommer troligen även att säga att det var Willes fel att han klämde huvudet i dörren, men Martin kommer att hantera det bra eftersom han vet hur det är!

Vädret

Är omväxlande. Trist

Förmiddag

Tur jag vaknade tidigt. Behöver dammsuga. Är alltid i stort behov av det efter att ha haft barnbarn här, hur kan det komma sig? Disk står kvar på diskbänken som jag inte iddes ta hand om kvällen innan.

Syrran

Kom en timme tidigare än hon trott. Jätteroligt. Och jag var klar med det jag tänkt hinna innan. Så roligt när hon, och givetvis även när hon och svågern kommer.

Fika såklart.

Några ärenden på stan. Köpte bl a en skrivare som jag saknat ett tag nu. Dom är inte så dyra längre. Har en trådlös variant, som står inne i Lilla Rummet. Skriver ut i svart samt i färg. På en eller på båda sidorna.

På eftermiddagen blev det riktigt fint väder, så vi placerade oss på min balkong och njöt.

Efter en ganska sen, och supergod middag (stekt gös med färskpotatis och grönt till) satte vi oss vid burken, babblade ömsom tittade och tog några glas vin.

En mysig dag och kväll!

Här har blivit en tradition att ha konst i ån varje sommar. Så och i år.

Ejdern var det första konstverket längs med åpromenaden.

Det här konstverket hade jag lite svårt att förstå. Men upptäckte att det gav olika rymder så fort man tog ett kliv åt sidan och upptäckte nya vinklar.

Så lite spännande var det allt. 

Spökslottet gillade jag. Både på nära håll, och en bit ifrån.....

Medge att det ger skäl för sitt namn?

Det här var ju lite roligt. Med alla färger. Som ni kanske förstår så rör det sig hela tiden utefter vind och vattenrörelser.

Och se så vackert det speglar sig på vattenytan!

Det här konstverket förstod varken syrran eller jag, under vår

å-promenad. Men på lite avstånd......

.....såg vi ju att det är ett ansikte!

Tyvärr missade jag att fota några konstverk som var stora, svartvita foton. Men här är vi på väg till det sista konstverket på åpromenaden. Och redan på det här avståndet började vi fnittra syrran och jag. Konstverket är urblekt tvätt som hänger på tork.

Vilken rolig idé! Man kan föreställa sig hur den här konstnären blekt, blekt och blekt tvätten till att få de rätta färgerna. Och hur den sedan arrangerats.

Här vid det sista konstverket gick vi in och tog en lunchfika på fikets uteservering, med den här utsikten.

Är allergisk emot allt teknikstrul som finns his bloggspace.se. Blir baa galen.

Började därför att skriva inlägg i worddukument. Klistrade i efterhand in dem i bloggspace, och är på bloggplatsen.

Tidsödande.

Värt att ha kvar en blogg? Det kan man verkligen undra då varken bloggspace eller bloggplatsen fungerar. Efter en tid gick det nämligen inte längre "klistra in" inlägg från word på bloggplatsen.

Tålamodet prövades hårt.

Försökte med bloggspace igen. Men nu har det inte gått att komma in på flera dygn.

Förbannade jäkla skitblogg.

Nu hoppas jag att jag en gång för alla lämnar "strulbloggar". Finns istället på "surridurr.wordpress.com