Förstår inte att jag aldrig lär mig! Hur mycket jag än bestämmer mig för att nu fortsättningsvis SKA jag vattna blommorna lite oftare, så slutar det med att det även fortsättningsvis blir ungefär en gång varannan eller var tredje månad. Idag ett nytt beslut att jag ska försöka vattna dem en gång i månaden, åtminstone sommartid. Så idag blev det av.

De få som överlevt, hänger fortfarande kvar och var inte döda.

Sent igårkväll blev jag bjuden ner till Kerran på ett par glas rött, och lite tilltugg. Mysigt. Så kan man busa när det är sommar. Vin mitt i veckan, thihi!

För övrigt är jag på väg in i ett skov med försämring igen, men jag förutsätter att det liksom vid de senaste två skoven blir mindre dåligt än det brukar bli.

Blir ändå förkyld, småhängig och trött.

I morgon ska jag i alla fall på nytt läkarbesök igen. Så det blir nästan en heldag med tanke på restid till- och från.

Dagen har som vanligt varit solig och varm. Under en halvtimme på för- och på eftermiddagen var det några moln som skymde solen.

Under kvällen har jag ägnat mig åt att städa här i bloggen. Van sedan tidigare år så lång tid sådan städning kan ta, om man väntar för länge mellan gångerna.

Som ung person lyssnade jag bara på P3 när jag lyssnade på radio. P1 var endast en supertorr och trist kanal. P2 enbart klassisk musik. Nu mitt i livet-åldern har jag upptäckt att den typen av program jag lyssnade på på P3 då, nu finns på P1. Så i och med att jag numera gärna slår på P1 på radion har jag hittat många trivsamma program.

En del debatter gillar jag. Liksom Superspananrna. Sommarpratarna.

Nu lyssnar jag, efteråt på några av redan sända program av just sommarpratarna i år som jag missat.

Ett av de program jag lyssnade på idag var JOHAN CRONEMAN som sändes 24 juni 2014. Alla dessa program är 90 minuter långa. Men man kan välja att lyssna utan musik (endast en snutt av musiken spelas upp). Då är avsnittet 55 minuter lång.

Rekommenderar att lyssna på det avsnittet. Gillade också hans val av musik så för min del var det helt OK med hela programmet.

Dagens väder

Soligt, varmt och fint, men två rejäla fast kortvariga skurar, därefter fint väder igen

Hade vädret på min sida

Tänkte jag skulle passa på att gå och handla medan det var fint väder. SMHI hade ju varnat för regnväder på eftermiddagen. Halvvägs till affären kom riktigt svarta moln. Såg ut som det skulle bli regn och åska precis när som helst. Hann i alla fall in i affären. I värsta fall får jag väl ta taxi hem, tänkte jag.

Då jag kom ut från affären en halvtimme senare sken solen från en klarblå himmel igen, men asfalten var blöt. Vattenpölar överallt. Måste ha vräkt ner medan jag var inne i affären.

Senare på eftermiddagen kom det en kortvarig skur och då fullkomligt vräkte det ner. Fem minuter senare solsken från klarblå himmel igen!

Balkongliv

Har jag hunnit med idag. Varmt och skönt.

Laleh

Jag har liksom inte upptäckt henne förut. Men ser henne nu på TV och har kommit på att hon är så mycket bättre än jag trott, då jag tar mig tid att faktiskt lyssna på henne.

Fröken Frimans krig

Är en TV-serie jag varmt rekommenderar. Personligen gillar jag inte serier med massor av avsnitt, men här är det bara tre avsnitt. Några veckor till finns de kvar att se på svt.play.se

Nea började prata med mig om en person hon kände genom mig.Jag berättade för henne som det är, att den personen inte lever längre.

-Vaaaa?, utropa Nea förtvivlad. Hon såg alldeles förskräckt och frågande ut.

-Hon är död, förtydligade jag.

Nea behövde en liten stund att ta till sig informationen.

-Mormor, håller du också på att dö, frågade Nea oroligt?

-Nej, jag är inte döende nu. Nån gång ska vi ju alla dö, men det är inte nu.

-Åh, jag önskar jag hade en magisk kraft så jag kunde göra så att ingen i våran familj ska dö, sa hon, lilla hjärtat.

Straxt därpå plockade hon lite blommor. Vita och rosa. Jättefina.

-Tycker du att jag ska plocka såna till din begravning? Fniss, jag tackade såklart ja till det.  

Hennes pappa har en moster som är svårt cancersjuk. De har varit och hälsat på hos henne nu i sommar. Troligen har barnen pratat med sin pappa om den allvarliga situationen hemma. Så jag kan tänka mig att det snurrat i huvudet hos Nea, och kanske Wille också, om det här med död och begravning.

Mitt barnbarn William 5 år

William och Linnéa (8 år)

Tyson (9 veckor)

Dagens väder

En dag som varit varm men ganska grå. Regn och åska uteblev.

Tidig start på dagen

Strax efter kl 7 var Cissi, barnen och hundvalpen här för överlämnandet. Bara en väska med barnens saker och en stor kasse med Tysons mat, tuggben mm.

Barnvakt till tre barnbarn

Barnbarnen Nea och Wille är så lätta att ha med att göra. Det är Tyson också. Men att ansvara för en valp innebär ett ansvar. Se till att han aldrig får chans att misslyckas med "rumsrenheten". I och med att det finns barn med också som faktiskt bara bott ihop med valpen under en vecka så innebär det också att hela tiden ha uppsikt över hund och barnen. Allra helst Wille som är yngre. Som måste bli påmind då och då att alltid låta en sovande valp få vara ifred. Låta valpen äta ifred. Att inte försöka bära på valpen mm.

Passandet och att genast lyfta upp Tyson (vilket i sig är en angenäm uppgift) och gå ut så fort han vaknat, ätit färdigt, lekt en liten stund. Så ja, det är närmast att likna två barnbarn och en valp med 3 barnbarn. Både i arbetsinsats, logistik och framförallt ljuvlighet!

Frukost, lunch och middag

Blev nog lite för sen start på dagen hemma hos Cissi. För barnen hade frukosten med sig hit. Till lunch blev det stekt skinka, wokgrönsaker med pasta som barnen älskar. Nea som hade tänkt sig kyckling blev lite besviken. Och petade mest i maten. Glass och deras hembakade citronchokladkaka de hade med sig som dessert, slank ner. Vid middagstid var jag lite orolig för att Nea mest petat i maten både vid frukost och lunch.

Föreslog sparrissoppa och varma smörgåsar, vilket gick hem. Jäklar vad dom käkade båda två. Däremellan var det även lunch och middag för Tyson. Han är inte som lillmatte. Han petar alltså inte i maten utan slukar den så snabbt han bara kan!

Sysslor

På hundrastningen har Wille följt med varje gång. Passat på att leka på vår lekplats.Tyson har anfallit plastleksaksbilar och hotat med att bita ihjäl dem. Medan Nea valt att stanna kvar inomhus vid alla tillfällen under förmiddagen. Han har varit till glädje för flera grannar som blivit bedårade av den sååå söta valpen.

Hemma förbjöd jag till slut TV-tittande, spelande via paddan och min mobil. När Tyson sov, spelade vi bordsspel. Det som jag tror gladde dem mest var kortlekstrolleri, kortspelet Åsnan och Svälta räv. Förutom kortspel var det spelet "Vem där"

På hundrastningarna på eftermiddagen var Linnéa också med. Då var vi ute längre stunder. Barnen studsade på gräsmattan och låtsadesbrottades, och då var Tyson helt uppspelt. Han ville ju vara med. Men de sylvassa tänderna gör ont.

Wille gick plötsligt fram till Tyson som låg och vilade ute på gräsmattan, tog tag om snäckan på honom och sa "Neeej, inte bitas"!

-Nej Wille så får du absolut inte göra, sa jag.

-Jo, för så gör mamma, sa Wille.

Tyson gick såklart inte sönder av detta beteénde. Förklarade lugnt och sansat för Wille att han ändå blir förvillad om han blir tillrättavisad för något som hände för en kvart sedan.

Pratat massor om hur det är på fritids, vad de gillar skolmaten osv. Allt sånt som en mor-/farförälder vill veta. Helt spontant intygar barnbarnen flera gånger att de tycker så mycket om att vara hos mormor och kommentarerna "älskar dig mormor". Sånt gör inte ont.

Nea hittade en nagelfil och har filat sina naglar, samt mina, sedan bett mig att fila hennes på nytt. Jag hade köpt en ny parfym som hon tyckte det var roligt att titta på, spraya lite och dofta.

Spindelnojan

Fasen vilken skit man kan förmedla till sina barnbarn! Avskyr spindlar.

När vi var ute på vår uteplats här på gården vid ett av tillfällena idag, så ryggade helt plötsligt Wille bakåt, och undrade "mormor, vad är det där" och pekade på bordet. Jodå, där var det en sån där riktig fuling, med långa ben. Han tyckte genuint illa om fulingen, liksom jag.

Nästnästa gången vi var på samma plats ville Wille att vi skulle köra ett bilrace över bordet, med plastbilarna. Ville inte jag. Det var ju där fulingen var för ett tag sedan. Wille böjde sig ner, tittade under bänkarna och under bordet, sa sen "näääee mormor, finns inga spindlar där"

Framemot tidig kväll

Kom mamma/matte för att hämta sina telningar. Hon och sambon hade varit ute i skogen på en paintbollbana, sprungit och skjutit hela dagen. Genomsvettig med andra ord. Längtandes efter en dusch. Som tur var för henne så hade barnen hunnit göra sig av med en massa överskottsenergi, var proppmätta.

Fasen igen, så tyst det blir

.....då de åker hem! Ingen som vill att man översätter en mening till rövarspråket. Ingen som vill leka "Ett skepp kommer lastat med.....". Ingen som längre tycker det är roligt att skriva ord baklänges. Eftersom de nyligen var i Paris tyckte de att det var jätteroligt att det blir Sirap bakifrån. Sen ville jag att de tränade på hur ordet APA blir bakvänt. Och när de listat ut det blev det fniss.

På vägen ner mot båtturen gick vi förbi de alldeles förskräckliga byggader som är på väg att färdigställas. Självklart sk. plus+ 55-boende, eftersom det är där byggherrarna tjänar pengar.

I utkanten av den lilla småstadsidyllen byggs två schabrak-byggnader med 55+boenden. De ligger emot ytterkanten av staden emot havsviken/hamnen. Den är en våning högre än alla andra byggnader i staden.

• Resultat, om man promenerar ifrån stadskärnan och utåt så ser man inte längre ån/havsviken utan endast en stor skugga av de höga husen
• Husen som finns före dessa schabrak är alla en våning lägre. Hur snyggt är det på kartan?
• Husen som finns innanför dessa schabrak är en våning lägre, vad innebär det för dessa invånare?
• Även för oss som inte bor där innanför schabraken är det en sorg att se dem, de förmörkar innerstaden, man ser som stadsflanör inte längre hamnen som alltid varit "fönstret utåt"
• De hjälper till, tillsammans med flera andra hemska byggnader att förfula vår stad
• Byggloven går ofta inte ens igenom en politiskt styrd byggnadsnämnd
• Ingen stadsarkitekt finns anställd

När vi promenerade ner till hamnen så undrade jag hur en estet som Tommy ser på dessa två nya huskroppar. Han sammanfattar det oerhört kort och koncist.

-Det är två huskroppar för mycket OCH de är minst en våning för högt byggda!

Mycket bra citat.

Vi pratade om byggnormer, som idag 2014 bygger på 1901-års normer och gäller än idag. Där inte politiker utan tjänstemän tar beslut inom såååå viktiga områden. Och vi har inte ens en stadsarkitekt anställd som kan stoppa galenskaper som detta bygge.

Det här är läskigt! Såklart det är ett måste med en stadsarkitekt som kan stoppa åtminstone den värsta galenskapen. Och det måste till ett maktskifte. Innan alliansen förfulat och raserat precis hela staden.

Dagens väder

Idag skulle vi få sämre väder framåt kvällen. SMHI hade fel. IGEN!

Vi slapp regnet (som i och för sig var välbehövligt) och vi slapp den utlovade åskan.

Precis lika varmt som vi haft ett bra tag nu. Strålande solsken från en vit (inte gul) sol.

Surridurr

Idag har det varit suridurr per telefon med Lucas, Cissi och Synnöve. I just den ordningen. Lucas funderar på mitt nästa läkarbesök, samt meddelar att han lånar min p-plats idag.

Cissi kommer strax efter 7 söndagmorgon med barnen och Tyson. Dom blir här till kvällen, alltså barnen och valpen. Hoppas innerligt att SMHI har fel även om den dagens regn- och åskväder, då jag ett flertal gånger måste lyfta upp en nysoven, nyäten, nybusad valp och springa ut med honom. Det enda sättet att få en valp att snabbt bli rumsren är att aldrig låta den "misslyckas" inomhus.

American Car show

Har det varit idag. Dårpippin och hans kompis har hållit vakt på vår parkeringsplats för att hålla koll på att ingen olovandes kommer in på vår p-plats, fniss! Kungarna över en p-plats!!! Lucas med familj har såklart ställt sig på min plats för att ha nära att komma ner till bilutställningen. Hur de lyckades passera nålsögat vet jag inte. 

Är inte intresserad av amerikanska bilar, eller alla dessa amerikanska flaggor de pryds med. Tycker det är ganska tramsigt. Som ni förstår var jag själv inte där.

Gårdsträff

På eftermiddagen. Dels med kompisar som skulle med på bluesbåten. Dels en kort stund med Kerran som inte skulle med på bluesbåten, utan på ett födelsedagskalas. Med på bild är inte Suz, pga att hon under vår gårdsträff fixade i ordning lite käk att kasta i sig.

Men Tommy, Tomas, Synnöve, Kerran och jag var där

Blidösundstur

Båtturen var jättemysig. Vi satt utomhus hela kvällen. Se sista fotot den här kvällen, som är det första fotot i inlägget. Det gör inte ont i själen att sitta ute på en gammaldags ångbåt, se på skärgården och dess båtar, se vågskvalpet, titta på solglittret i havet, med goda vänners sällskap OCH dricka en pilsner eller rättare sagt två.

Vilse i planeten

Det är jag det. Hittar väl någorlunda på landbacken. Men ute till havs blir jag helt vilse i planeten. Varje gång blir jag hur snopen som helst över att en speciell ö är precis där den är, närheten till nästa ö som jag tycker ska ligga långt därifrån. Har alltid velat försöka lära mig att förstå att hitta sjövägen.

Tommy som kan det här kunde peka ut var vi var och vilken ö vi hade framför oss. Till slut undrade jag vilka öar det var på andra sidan av båten. Tommy började genast berätta exakt var vi var. Vad vi såg framför oss, vad vi hade på motsatt sida. Och äntligen började poletten trilla ner. En liten aning i alla fall.

Vilse eller inte, så hade vi i alla fall trevligt ihop, allesammans.

Efterfest nummer ett

När vi kom iland hade de flesta av oss satt på sig någon kofta, eller sommarjacka. Men fram till ca 22.00 satt vi utomhus i t-shirts och kortbyxor. Vi bestämde snabbt att vi skulle till Suz på efterfest. Irish coffe och rosé.

Skillnad mellan män och kvinnor

Synnöve skrattade åt sin sambo, Tomas, som satt i soffan direkt och nickade. Så jag gick in i vardagsrummet och sa ganska högt "Jasså här sitter du och sover"? Efter en stund tittade han upp, såg helt förvirrad ut, innan han kom på var han var osv. "Nejdå, jag sover inte, jag bara kopplar av" blev svaret.

Min fundering var att jag undrade varför det är just män som har så förbenat svårt att erkänna att de är trötta och slumrat till, medan kvinnor ofta erkänner att de är så trötta så de måste bara hem?

"Jag har inte sovit, jag bara vilade lite" hävdade Tomas. Just det! Det beskriver min frågeställning ytterligare, fniss!

Ytterligare en festdeltagare dök upp strax efter 24-slaget. Vi diskuterade en del politiska frågor. Mycket intressant. Givande. Men, varför håller jag inte käften? En politiskt diskussion hör sällan hemma, efter midnatt på en fest. Tror att vi båda var lite för surriga.

När vi skildes åt, kramade vi om varandra, och den här vännen sa att hon aldrig tidigare diskuterat så viktiga frågor med någon som var mer insatt än jag! Tack för det vännen, och nu gäller det att vi kommer ihåg vad den borgerliga majoriteten ställt till med och röstar annorlunda än tidigare, här i kommunen!

Efterfest nummer två

Kl 01.15 bestämmer sig gänget för att de ska vidare till nästa fest, nämligen vid Motorgården. Där är det fest till kl 3. Då ska det jonnas dit.

Äger inte ens en cykel (eftersom det kan bli punktering på dom). Vill inte tvinga någon/några att känna sig tvingad att dela taxi med mig. Uppskattar inte riktigt heller den där typiska raggarbils-musiken. Så jag gick hem till mig.

Musiksmak

Gillar blues, som det var ombord på båtturen. När det går över till Rock-a-bility uppskattar jag den inte riktigt lika mycket. Riktig "gungblues" är mer min melodi. Så var det för de flesta i gänget som åkte. Förutom Suz som älskar rock-a-bility och tog för givet att vi alla andra tyckte likadant. Varje gång vi andra förklarade att vi gillar mer "gungbluesen", så lyckades hon med att inte höra, fniss. Så när vi klev av båten var hon helt övertygad om att vi alla gillade samma musiksmak som hon gör. 

Det har ju ingen som helst betydelse, smaken är som baken, delad!

Astrid Lindgrens sommarställe råkade ligga granne med en kompis sommarställe. Då jag då och då under barnens uppväxt besökte min kompis, så blev det ganska ofta jag stötte ihop med Astrid Lindgren. Så vi hejade alltid. Minns att hon nästan alltid cyklade på en grå, halvrostig cykel.

Men vid ett alldeles speciellt tillfälle blev mötet lite annorlunda.

Det var en regnig dag, trots att den börjat i solsken. Cissi och jag skulle åka ut till Furusund och hälsa på min vän Bettan. Man kunde parkera en liten bit ifrån sommarstället, vilket vi gjorde liksom tusentals gånger förut. Så skulle vi promenera hem till Bettan. Då hade det slutat regna. Fint väder igen, men gott om regnpölar. Så Cissi hade sin fina klänning på sig, men regnstövlar på.

Så promenerade vi. En kort bit men tog sååååå lång tid. Trots den fina klänningen på sig MÅSTE absolut Cissi hoppa i precis varenda vattenpöl på grusvägen. Hon hoppade jämfota i pölarna. Jag suckade, men lät henne hållas. Så kom Astrid cyklandes emot oss.

Som vanligt, förväntade jag mig att vi skulle heja på varandra. Men Astrid L var okontaktbar. Stannade och klev av cykeln. Vrålstirrade på Cissi, som i fin länning OCH gummistövlar, idogt hoppade jämfota i pölarna.

Helt omedveten av min och för all del Astrids närvaro, sjöng och hoppade hon vidare.

Jag gick på lite och tänkte säga hej till Astrid, men hon var i en annan värld. Så jag blev tvungen att passera henne utan att för hittills första gången att heja. Vänder mig om.

Cissi är fortfarande i full färd med sin sång och jämfotahopp i vattenpölen, totalt omedveten om den fina klänning hon hade på sig.

Fniss, när vi kom hem till min kompis Bettan var hela Cissi och hennes fina klänning allt annat än ren och fin. Bettan och andra har fått mig att förstå att Astrids beteénde vid vårt möte gav henne en idé till en kommande story.

En ny story med Cissi som urbild skulle ha kunnat bli verklighet. Men Astrid var vid det här tillfället alltför trött och sjuk.

Nu så här efteråt tycker jag att jag skulle ha kunnat ge nästan vadsomhelst för att vara inne i hennes huvud vid detta tillfälle.

Vad tänkte hon? Hur?

Vad skulle hon ha gjort om detta hänt 10 år tidigare?

Den här serien var för mig en älskad serie. Helt enkelt den allra bästa serien av Astrid Lindgrens berättelser.

Fick av moster Sonja tidigt en tjock bok om Saltkråkan, med massor av text utan bilder. Men oj, så sönderläst den boken är. Pippi och Emil kom inte i närheten ens av Saltkråkan.

Astrid Lindgren hade sitt sommarställe här i kommunen där hon tillbringade massor av sin tid. Ifrån detta skärgårdsmotiv fick hon inspiration till Saltkråkan.

Då första filmen hade premiär, bestämde Astrid L att den såklart skulle ske i min hemkommun där hela historien utspelar sig. På just den bion där min mamma då jobbade. Såklart hon hade fribiljetter till mig och mina kompisar.

Innan filmen visades var Astrid L, farbror Melker, Malin, Tjorven, Pelle och Stina uppe på scenen framför bioduken och berättade om storyn, filmen och dess inspelning. Sedan gick barnen, Tjorven, Pelle och Stina ut till publiken och lämnade presenter till varje biobesökare.

Jag vill helst få en present av Tjorven och minst av Stina. Fick ett förstoringsglas av Pelle. Jätteglad för det.