Soligt, varmt och fint på förmiddgen, liksom lite senare på eftermiddagen. I mitten aningens mulet och 3 åskknallar samt en kort regnskur.

Lång sovmorgon och lång frukost med god bok. Sånt som jag älskar.

Nu när jag nästan är frisk igen ska jag börja hitta lite bättre dygnsrytmer, trots att jag är kvällsmänniska. På helgerna ska jag tillåta mig att vara uppe halva natten och sova länge på morgonen. Men i veckorna ska jag försöka komma isäng vid 23 eller absolut senast 24. Fast jag vet att sommarvärmen kan ställa till det för mig.

Under den mulna tiden passade jag på att påbörja en riktigt grundlig städning. Hann med lilla toan, innan värmen och det fina vädret var åter. Helt OK, får väl ta en bit i taget.

Hunnit med att surridurra med familj och vänner. Passade samtidigt på att ta ett fotbad. Fniss, ska ju göra som läkaren sa "göra sånt som jag tycker är roligt och trivs med", och ett fotbad är aldrig fel! Även hunnit med balkongliv. Njutbart.

Brukar aldrig lämna balkongdörren öppen utan att bevaka den, för att minimera risken att en spindel tar sig in. Men nu lämnade jag den öppen för att gå och hämta kallt vatten. När jag kommer åter till balkongen upptäcker jag att en geting tagit sig in och surrar omkring på vardagsrumsfönstret! Ärligt talat är det värre med en spindel inomhus än en geting, fast spindel är ju inte allergisk emot, men mot geting.

Springer och hämtar dammsugaren, när jag är åter i vardagsrummet startar jag den och riktar den mot fönstret. Getingen försvinner någonstans bakom gardinen. Fattar ju att den tyvärr inte gått upp i rök, så dammsugaren får vara kvar. Avstängd. Funderar på att hämta allergimedicinen ifall olyckan är framme, men vill inte lämna vardagsrummet så länge getingen finns kvar där.

Sitter kvar. Funderar ut exakt var medicinen finns så att jag snabbt kan hämta den om det behövs. Efter en stund surrar getingen omkring på fönstrena (två fönster samt balkongdörr bredvid varandra) igen. På med "snabeldraken", hinner vifta lite med den efter getingen innan den är puts väck igen. Hittar den bara inte.

Till slut surrar den vid fönstren igen. Snabbt jagar jag den med snabeldraken igen. Vore då själva fan om jag inte tar den, för hur gör jag annars? Törs inte sova inatt om jag vet att det är en geting här, för tänk om jag inte vaknar om jag blir stucken. Börjar bli arg på den där förbaskade uslingen som inget har att göra här inne hos mig. Misslyckas att fånga den, men den flyger åtminstone ut genom den öppna balkongdörren, vilket var nästbäst.

Hur är det med getingplågan? Är det ett getingår i år? Brukar kunna bli så när det är varma somrar. Så förutsättningarna finns. Och här, just här, där jag bor surrar det getingar hela tiden. De har försökt att bygga bon på min och andras balkonger, på uteplatserna och jordgetingbon fanns under barnens sandlåda. Tror det är ganska vanligt med getingsticksallergi, så dom ska bara inte få ha sina bon nära inpå bostäder.

Mygg kan också vara en plåga. Än så länge har vi här, peppar peppar ta i trä (min skalle t ex), klarat oss oförskämt bra i år. Tror det beror på varm och torr sommar. För min egen del har jag en viss allergisk reaktion av mygg också. Inte alls lika allvarlig som mot geting. Men ganska vanligt att det blir handflatsstora bulor av myggbetten. Blir det många bett påverkas också mitt mående.

Till viss del hjälper det att dricka öl när man måste konfrontras med mygg. Är visst D-vitaminet som skyddar. Men man orkar inte alltid dricka öl en hel sommarkväll. Så jag brukar ta Clarityn ett par dagar innan planerad sommarkväll utomhus. Eller ta med mig antihistamin när jag ger mig ut kvällstid.

Men den här sommaren har jag hittills inte behövt vare sig Clarityn eller antihistamin.

Härligt!

Tjatig som få är jag. Åtminstone ibland. Åter till hälsan. För bara tre månader sedan drabbades jag av dödsångest. Trodde jag skulle dö därinne på sjukhuset där jag var inlagd. Orolig över att barnen skulle tvingas gå in i min lägenhet efter min död, och jag hade inte ens dammsugit innan jag blev inlagd, för jag orkade helt enkelt inte. Nåväl ett läkarsamtal jag fick genast då fick mig att inse att läget var allvarligt men absolut inte att jag skulle ligga där och dö då. Man måste bara hitta rätt behandling för att få bukt med sjukdomen.

Nästa steg, info om vilka fåtal läkemedel som man vet KAN fungera. Reducerades till två med tanke på just mitt läge. Började med ett läkemedel som används mot Lepra. Så ni kan ju tänka er hur vanligt det är här i västvälden! En stor nackdel att den tär ordentligt på blodvärdet. Trots att jag alltid haft väldigt högt blodvärde så sjönk det så drastiskt att jag bara inte kunde fortsätta med den. Bytte medicin till ett cellgiftspreparat. På en hyfsat hög nivå men ändå med utrymme kvar att kunna höja doseringen om så skulle krävas. Men hur kul är det med cellgifter?

Första veckorna med nya medicinen blev det tom försämringar i sjukdomen. Varpå jag igen började misströsta. Det här kommer aldrig gå vägen. Telefonkontakt med sjukhuset, som menade att jag kanske kommer behöva höja doseringen, men framför allt måste jag se till att få i mig koldydrater och proteiner. Hur kul är det att höja dosering av cellgifter? Vi vet ju alla vilka negativa konsekvenser det innebär!

Karolinska Sjukhuset ringde för att boka in en ny läkartid. OK. Nu helt inställd på att jag inte kommer att bli frisk men kommer att kunna hålla mig på en OK-nivå med rätt medicinering. Så jag bestämde mig för att prata med läkaren om att återgå till Lepra-medicinen och komplettera det med en påse blod med jämna mellanrum.

Fniss, så tokigt man kan tänka.......för jag insåg att det här blir dyrare för sjukvården eftersom jag tillhör blodgruppen 0 som är lite ovanligare, men hade en plan där att jag ska kolla med familjemedlemmar hur många som har samma blodgrupp och kanske ibland kan ställa upp på blodbussen och samtidigt erbjuda mig att betala för att få en påse blod!

MEEEN två veckor innan det inbokade läkarbesöket så blev det bättre. Försämringarna avtog. Snart syns inte utslagen på armarna och magen. På benen är de kvar och jag vet att de kan sitta i flera år. Förutom utslagen så har måendet blivit bättre och bättre.

Och nu VET jag att jag kommer att bli helt frisk. Lite tid till kommer det att ta, men vad fasen spelar det för roll nu när jag vet att jag kommer att bli frisk? Och nedtrappning av den här cellgiftsbehandlingen startar alldeles snart.

JAG ÄR SÅ LYCKLIG. Kommer få se mina barbarn växa upp. Glad över familjens glädje över beskedet. Sjukdomen kommer troligen inte ens att förkorta mitt liv. Och vad spelar det för roll att jag kommer att behöva lämna prover en gång i kvartalet och senare en gång i halvåret? Samt komma till läkaren en gång i halvåret, därutöver ha telefonkontakt med dem på hud- respektive njursspecialistavdelningarna ett år framöver? Nada!!!

YEPPIE!!!!

 

Ingrid

19 juli 2014 22:35

Skall berätta vad som hände den 15 juli,när vi bilade ner till Skåne.
Jo,jag hade gjort smörgåsar,bryggt kaffe mm.Så vi satte oss ute vid
ett rastställe för fika.Getingar surrade omkring oss,så jag sa att nu går vi snart in i bilen.Plötsligt ser jag att det landar en geting i
min gubbes kaffekopp,vilken tur säger jag bara, att vi hann att slänga ut kaffet med getingen i.Mycket illa att bli stucken i mun
o hals.Observant får man vara när man äter o dricker utomhus nu på
sommaren.Hua,mig för dessa otäcka kryp.
Sommarkram:Ingrid

http://amandaaflisa.bloggplatsen.se

 

Lena i Lyckebo

19 juli 2014 22:52

Så underbart att läsa att du kommer att bli fris. Kram finaste Du från en lättad Lena <3

http://lena-i-lyckebo.bloggplatsen.se

 

pearl1

20 juli 2014 10:26

Hej... Mycket text såå jag "skummar"..!!!
Hmm...Jag o mina barn har oxo blodgruppen 0, mig veterligt ÄR det den vanligaste gruppen o VI kan "ge" blod till ALLA andra men bara ""få" från 0. AB- tror jag är den ovanligaste..!?? Vad härligt att du nu, äntligen ser slutet på din sjukdom...!! Som du har lidit, stackar´n...
Varför inte bara öppna fönstret o släppa ut getingen...??
Så, gör jag i alla fall...
Humlor brukar förirra sig in hos oss....Hänt att bålgetingar gjort detsamma....

Eleonor

20 juli 2014 23:35

AB är den vanligaste gruppen.

Jag hade balkongdörren öppen men det tog sin tid innan den dumma getingen gav sig ut den vägen.

 

Lena i Lyckebo

27 juli 2014 00:24

Där har du fel vännen...A är den allra vanligaste och sen kommer O...

http://www.1177.se/Norrbotten/Tema/Kroppen/Immunforsvaret/Blodet-och-immunforsvaret/

http://lena-i-lyckebo.bloggplatsen.se

 

Louise

30 juli 2014 13:43

Åååå ... Eleonor!!!! Vilka goda nyheter!!! Har tänkt så ofta på dig och det du går igenom, och här står det nu att du kommer att bli frisk. Dessutom förmodligen utan men!!!
Vilka fantastiska nyheter!!!

Kraaaaaaaaaaaaaam!

http://imitttankerum.wordpress.com

Eleonor

30 juli 2014 21:29

Tack goaste du!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Flytt har skett för en tid sedan till:   surridurr.wordpress.com   Detta pga att det är den sight jag kunnat hitta som mest liknar den gamla bloggspacen.  Där ser jag genast alla inlägg vänner gjort, oavsett vilken bloggsight de använder. På ...

Dock ej om använda kaffemuggar. Utan om köande. Alltså apropå hur vi människor beteér oss emot varandra.   Då man står vid en busshållplats och väntar på en buss så bildar man en kö. När kön börjar bli lång kommer nya resenärer och börjar bilda k...

HALLÅ DÄR!!!   Vem plockar undan efter dig? Vem placerar din skitiga disk i diskmaskinen? Vem torkar av bordet efter dig?   På "mitt" lilla kontor där jag jobbat tidigare var det förvisso emellanåt en mindre trivsam situation på diskbänke...

OBS Min huvudsakliga blogg finns på surridurr.wordpress.com   Underlig dag har det varit idag, tror jag!   Nej, det kan bara inte vara sant, tänkte jag då väckarklockan talade om att det är dags att gå upp Tog med min paraply efter viss tv...

  Något jag är nyfiken på, är att få veta av alla er som kanske är medelålders med vuxna barn, eller kanske inte alls - men, vad har ni kvar att göra?   Alla har vi väl mål och drömmar om vad vi SKA eller åtminstone verkligen vill göra?   F...