Astrid Lindgrens sommarställe råkade ligga granne med en kompis sommarställe. Då jag då och då under barnens uppväxt besökte min kompis, så blev det ganska ofta jag stötte ihop med Astrid Lindgren. Så vi hejade alltid. Minns att hon nästan alltid cyklade på en grå, halvrostig cykel.

Men vid ett alldeles speciellt tillfälle blev mötet lite annorlunda.

Det var en regnig dag, trots att den börjat i solsken. Cissi och jag skulle åka ut till Furusund och hälsa på min vän Bettan. Man kunde parkera en liten bit ifrån sommarstället, vilket vi gjorde liksom tusentals gånger förut. Så skulle vi promenera hem till Bettan. Då hade det slutat regna. Fint väder igen, men gott om regnpölar. Så Cissi hade sin fina klänning på sig, men regnstövlar på.

Så promenerade vi. En kort bit men tog sååååå lång tid. Trots den fina klänningen på sig MÅSTE absolut Cissi hoppa i precis varenda vattenpöl på grusvägen. Hon hoppade jämfota i pölarna. Jag suckade, men lät henne hållas. Så kom Astrid cyklandes emot oss.

Som vanligt, förväntade jag mig att vi skulle heja på varandra. Men Astrid L var okontaktbar. Stannade och klev av cykeln. Vrålstirrade på Cissi, som i fin länning OCH gummistövlar, idogt hoppade jämfota i pölarna.

Helt omedveten av min och för all del Astrids närvaro, sjöng och hoppade hon vidare.

Jag gick på lite och tänkte säga hej till Astrid, men hon var i en annan värld. Så jag blev tvungen att passera henne utan att för hittills första gången att heja. Vänder mig om.

Cissi är fortfarande i full färd med sin sång och jämfotahopp i vattenpölen, totalt omedveten om den fina klänning hon hade på sig.

Fniss, när vi kom hem till min kompis Bettan var hela Cissi och hennes fina klänning allt annat än ren och fin. Bettan och andra har fått mig att förstå att Astrids beteénde vid vårt möte gav henne en idé till en kommande story.

En ny story med Cissi som urbild skulle ha kunnat bli verklighet. Men Astrid var vid det här tillfället alltför trött och sjuk.

Nu så här efteråt tycker jag att jag skulle ha kunnat ge nästan vadsomhelst för att vara inne i hennes huvud vid detta tillfälle.

Vad tänkte hon? Hur?

Vad skulle hon ha gjort om detta hänt 10 år tidigare?

Den här serien var för mig en älskad serie. Helt enkelt den allra bästa serien av Astrid Lindgrens berättelser.

Fick av moster Sonja tidigt en tjock bok om Saltkråkan, med massor av text utan bilder. Men oj, så sönderläst den boken är. Pippi och Emil kom inte i närheten ens av Saltkråkan.

Astrid Lindgren hade sitt sommarställe här i kommunen där hon tillbringade massor av sin tid. Ifrån detta skärgårdsmotiv fick hon inspiration till Saltkråkan.

Då första filmen hade premiär, bestämde Astrid L att den såklart skulle ske i min hemkommun där hela historien utspelar sig. På just den bion där min mamma då jobbade. Såklart hon hade fribiljetter till mig och mina kompisar.

Innan filmen visades var Astrid L, farbror Melker, Malin, Tjorven, Pelle och Stina uppe på scenen framför bioduken och berättade om storyn, filmen och dess inspelning. Sedan gick barnen, Tjorven, Pelle och Stina ut till publiken och lämnade presenter till varje biobesökare.

Jag vill helst få en present av Tjorven och minst av Stina. Fick ett förstoringsglas av Pelle. Jätteglad för det.

Det är en sannerlig ynnest att få åka med den här båten. Dvs om man gillar ångbåtar, skärgårdscharm, gott underhåll med skinande blank träfernissa, samt att njuta så man får ståpäls av ångbåtstutan då man närmar sig en brygga som ska anläggas.

Meeen, jag är en kräsen jäkel. Så några förbehåll har jag.

1. Miljön. Jag antar att de inte har någon tank för toalettavfall som ska tömmas i hemmahamn. Så jag måste alltid "hålla mig" på dessa turer. Vill INTE bidra till att förgifta Östersjön med toa-avfall. Hoppas jag har fel i mitt antagande. Men så länge jag inte vet mer, så är det toaförbud för min del.
2. Maten. Skulle aldrig falla mig in att äta den maten de har. Allt med skärgårdsmotiv. Dvs sill och strömming. Vilket jag vägrar att äta. Vill inte ens sitta i närheten av någon som äter detta pga "stanken". Pga punkt 1 och 2 är det därför otänkbart att åka in till stora staden och åka den här turen hemåt.

Många gånger har jag vid midsommartid åkt med just den här färjan till den ö där delar av Saltkråkan spelades in. Precis hur mysigt som helst.

Visserligen var målet med resan en utegudstjänst, vilket vi alltid hoppade över och istället begav oss till "Snickargården".

Dagens väder

Lika varmt som vanligt med strålande solsken. Balkongvistelse är en omöjlighet. Står bara ut ett par minuter, sedan måste jag in inomhus.

Min bästis

Under uppväxten, både under skol- och fritid hade jag en "bästis", Rosita. Vi är fortfarande bästisar. Fast nu är min bästisskara utökad med ca fem personer till. Hur som, idag kom Rosita. Efter hennes barnbarnspassning som farmor.

Först kramkalas såklart. Kall dryck innan vi gav oss iväg ut i hennes alldeles nya bil.

Växtplats Nybyn

Åkte vi till. Har länge varit nyfiken på att komma dit och det visade sig att det hade även hon. Riktigt roligt att se. Där är det ekologisk odling och försäljning. Bärbuskar, marktäckare, mormorsblommor, marktäckare, pelagoner av en mängd olika sorter, kryddor, medicinalväxter. Dessutom fanns ekologiskt gjorda marmelader, sylter, tvålar, såpa mm i fina burkar/flaskor. Där skulle jag ha kunnat handla hur mycket som helst.

Medicinalväxterna intresserade mig mycket. Perfekt att torka och göra teer av. Måste dit igen.

Rosita lärde mig ett tips. Om man har nya pelargoner eller andra blommor som kommer från "billighetsvaruhus typ Blomsterlandet" så ska man klippa bort blommorna hur fina de än är. Det ska man göra pga att från billighetsställen så är de garanterat så hårt drivna, så de behöver få vila sig under acklimatiseringen. Även om det bär emot att klippa bort de fina blommorna ska man alltså göra det. För när de har acklimatiserat sig utan att behöva ge näring till blommande blommor så ger de nya blommor. Och då finns det chans att de blir jättefina och överlever längre trots den hårt drivna starten.

"Utemiddag" intill gästhamnen

Därefter blev det middag på en krog med uteservering intill gästhamnen. Vi trodde det skulle vara gott om plats då vi skulle äta redan vid 17-tiden. Så var inte fallet. Men vi fick i alla fall ett bord för två på uteserveringen. Samma ställe som jag var på igår på middag. Men dom hade höjt priserna till idag! Jaja!

Vi satt så fint där i det varma solskenet. Där vid havsviken rörde luften lite på sig så värmen kändes inte längre plågsamt jobbig. Utan behaglig. Det gjorde inte heller ont att sitta där och babbla med en kär vän, lyssna på vågskvalp och titta på solglittret på vattnet.

Kvällen

Efter middagen åkte vi hem till mig. Stannade på vägen och jag köpte 2 askar med 2 liter hallon, två askar med 1 liter blåbär. Hälften gav jag till Rosita. Hon har ju stått med bil, och jag bara kände för att ge henne detta. Och hon blev såååå glad!

Fika med hembakad sockerkaka hemma hos mig. Kunde inte bjuda på vin eftersom hon skulle köra bil hemåt.

Snack

Så enkelt och avslappnat snack då vi känner varandra och varandras familjer så väl. Om hur vi har det i vardagen hemma och på jobbet. Hur det är med hennes och mina barn, barnbarn och respektiven. Om vilka böcker vi läser och nyligen läst. Rosita ville också veta allt som hänt sedan sist i min sjukdom. Hur vi firade midsommarhelgen. Läget då det gäller bygghysterin med 55+-boenden med byggnader som förfular staden och dessutom på fel platser tillåts byggas så höga att de absolut inte passar in i småstadsmiljön, och konstaterar att nu är det hög tid för majoritetsskifte och att anställa en stadsarkitekt som kan hejdabyggherrar som vill bygga så billigt som möjligt och göra största vinsten.

Vi pratade skolsituationen i kommunen. Hennes barnbarn är yngre än mina så de har ännu inte nått skolåldern, men det närmar sig såklart och därför är hon orolig. Ännu ett viktigt skäl till majoritetsskifte.