I den åldern jag är kan man väl inte söka nya jobb, eller??? Företaget jag är anställd av har ju ett helt annat utbud av tjänster om man gluttar lite på vad som finns på huvudkontoret.

Till slut var jag modig nog att söka en tjänst på huvudkontoret. Då 10 varit på anställningsintervju stod det mellan mig och en till. Den andre fick jobbet. Lite trist, men helt OK, jag var så upprymd över bara att ha varit en av de få 10 av alla sökande som blev kallad på intervju. Jag har aldrig förut varit på anställningsintervju som arbetssökande. En spännande upplevelse!

OK, att söka jobb inom företaget i min ålder kanske, men utanför???? Näääe, där går gränsen. Det törs jag inte. Eller? Jag vågade inte söka tjänsten inom lantmäteriet, men gjorde det ändå. I ett infall. Döm om min förvåning då jag blev uppringd och kallad på intervju.

Vet att statligt anställda har dåliga löner, men justa förmåner. Men jag tyckte att jag redan har dåligt betalt och gick på intervjun i tron att sämre lön än jag hade är det inte frågan om, eller???

Intervjun gick bra. Jobbet lät verkligen spännande. Tror det skulle passa mig perfekt. Mer att grotta i problemlösning än snabba puckar som nu. I slutet började vi prata lön.

Jo hej och hoppsan, 5300 kr lägre i månadslön än jag har nu!!!

Förmånerna är att det är 7 veckors semester, fria läkarbesökskostnader, att staten står för högkostnadsskyddet för läkemedel. Hur ofta går jag på läkarbesök?  Mer semester däremot är värt en del.  Snygga, nya, rena och fräscha lokaler är också värt något. Att slippa pendla är också värt en del.  Men inte över 5000 kr/mån.

Den tilltänkta chefen bad mig ändå grunna på detta några dagar, väga in de statliga förmånerna och återkomma med ett mail som idag.

Deras jurister har inte ens samma lön som jag har. Va????? Hur hänger det ihop????

Nåväl, jag har grunnat och grunnat. Vägt fördelar mot nackdelar. Kommit fram till att jag inte är beredd att gå ner så mycket i lön. Så har jag tänkt på hur roligt jobbet verkar vara, slippa pendla, förmånerna. Och kommit fram till att jag kan tänka mig att vi går halva vägen var av de 5000 kr. Dvs jag får lov att minska mitt löneanspråk med 2500 kr och de får höja den högsta ingångslönen med 2800 kr.

Så har jag svarat i mitt mail. Har ingen aning om hur det tas emot, men redan på intervjun fick jag veta att min nuvarande lön är helt uteslutet att de kan erbjuda!!!!

Det känns lite mer korrekt för mig, men jag tvivlar på att det går vägen. För det lät som att det är omöjligt för dem att anställa någon som får så mycket mer betalt än alla andra, med rätt utbildning (som jag saknar). I så fall får det tyvärr vara så. Jag kan inte heller idka välgörenhet, genom att jobba gratis.

Så jag bara avvaktar svaret från dem. Till vänner, famij, kollegor har jag sagt att det är kört pga lönefråga!

Idag har det varit soligt, varmt och gott, förutom en kortare regnskur med åskinslag på sena eftermiddagen.

På förmiddagen var jag barnvakt till bröderna Bus, alltså mina barnbarn Edmund och August. Farmor Nåre hade så mysigt med bröderna Bus. Pappa Lucas kom för att hämta dem tre timmar senare. Då skulle de vidare till barnläkarsjukhuset Astrid Lindgrens för att kolla en svullen körtel på August. Edmund ville inte följa med, så han stannade hos mig.

Vi knatade iväg till affären för att handla. Började på att ha det väldigt tomt i kylskåpet. Har lite arbetsskadade armar så jag ska verkligen inte handla tungt. Har en dra-maten-kärra för matköpen. Edmund ville dra vagnen hela vägen till affären. Tomt i skåpen hemma innebar att många varor hamnade i kärran. Den rymmer verkligen mycket. Men det blev knökfullt i den och astungt blev det.  Hur skulle nu detta gå?

Edmund är en kille som verkligen har en råstyrka, så han kämpade hem med kärran helt själv. Det enda var att han ville stanna på ett antal påhittade jordgubbs-/hallonhållplatser. Då behövde han som chaufför av den tunga kärran stärka sig med lite färska bär som jag köpt. Såklart han fick det.

Väl hemma så skulle kärran upp för alla trappor också. Insåg att det kan inte en 8-åring klara, ens om man heter Edmund och är dunderstark! Då kom han på att han kunde bära kärran i ena änden och jag i den andra. Smart grabb! Så mycket enklare det blev!

Så var han hungrig. Hade köpt en färdig ost- och skinkpaj som jag värmde. Han tyckte det var asgott!

Han har verkligen blivit så stor nu. Jätteroligt att vara själv och prata med honom. Han ville veta vilka skolor pappa Lucas har gått i, så det pratade vi om. Vi pratade om förlusten de nyligen haft av deras älskade katt Maja. Vi pratade också om en knasige granne jag har här i område som gör sig ovän med  alla. Och om de utskällningar han haft med en del av sina grannar. Bl a med mig för att jag inte tycker det stör då en ung tjej spelar hög musik, fast det bara hörs i porten, men inte då man kommit in i sin lägenhet och stängt dörren.

Edmund var allt lite irriterad på grannen som skällt på hans farmor. Jag förklarade att det är absolut ingen fara. Han vill försöka skrämmas, men jag blir inte rädd för honom.

-Farmor om han bråkar med dig igen så säg till mig, för jag blir inte rädd för honom, och jag kan vara riktigt, riktigt arg och då är jag ruskigt stark!!

Det är armors Plutt det!